Nu är allt som vanligt igen i Norberg

Landshövding Minoo Akhtarzand klipper bandet och förklarar nya Elsa Anderssons konditori öppnat. Foto: Jan Å Johansson
Textstorlek:

NORBERG Och så är allt som vanligt igen i Norberg! Den gångna helgen invigdes det nya Elsa Anderssons konditori under pompa och ståt. Pompa i form av en mässingsorkester och ståt med landshövdingen på plats. Sällan har väl en längre kö till ett ”fik” skådats. 

Annons:

Alla hade de något gemensamt – landshövding Monoo Akhtarzand, kommunalrådet Åsa Eriksson och Lotta Gröning från föreningen Elsas vänner – de höll tal till konditoriets nyöppning. Det mest känslosamma talet höll dock ägaren till konditoriet, Kristina Leijonhufvud. Hon berättade hur rörd hon är över norbergarnas engagemang och byggjobbarnas fantastiska arbete att få byggnaden färdig till 101-årsdagen av konditoriets tillblivelse. Det var nog ingen som trodde detta då Elsa Anderssons brann ned till grunden för snart två år sedan.

Intresset för återinvigningen var så stort att man till och med fått spärra av huvudgatan genom byn. Torget och ytan framför konditoriet var fullt av människor som ville uppleva det historiska ögonblicket. Och de kom från när och fjärran. Och från fjärran var de första som skrev sina namn i gästboken och som stod längst fram i kön, nämligen från Gotland. Anna Larsdotter hade med väninnan Agneta Holmgren sovit över på hotell Engelbrekt för att inte missa invigningen.

– Ja, vi skrev först i gästboken, säger Anna inte utan lite stolthet i rösten.

Men att hon rest ända från Gotland hade sin förklaring i att hon som liten bodde med sin pappa i Norberg.

– Han tillverkade träleksaker och lampetter och jag hälsade på då och då. Jag älskar Elsas och jag har Norberg i mitt hjärta. Men jag gillar också bergslagsmiljön och inte minst tangotårtan, skrattar Anna.

I ”gamla” konditoriet hade den lokale konstnären Dal-Edvin gjort väggmålningar. Dessa förstördes i branden men nu har givmilda norbergare skänkt tavlor av konst-nären, vilka nu fyller ut tomrummet efter väggmålningarna.

Bland alla dessa satt norbergsborna Gunnar och Elisabet Berglund från Högfors i Norberg. De hade anlänt strax före halv tio på söndagen för att övervara invigningen.

– Ja, vi stod långt fram, konstaterade Gunnar.

Tidigare besökte paret konditoriet lite då och då.

– Speciellt då man har gäster blir det att man går hit.

De har dock ingen speciell favorit i utbudet av bakverk. Men räkmackorna är alltid bra enligt Gunnar.

– De har gjort ett fantastiskt arbete, ja, en prestation är vad det är, tycker han.

Och den som ansvarat för pres-tationen är Andreas Magnusson som driver byggfirman Andrema byggservice AB. Han tittar på kön in till konditoriet.

– Jag går nog in bakvägen, konstaterar han.

Han tycker att det känns konstigt då allt är färdigt. Ja, förutom verandan.

– Ja, det känns tomt.

Kommunalrådet Åsa Eriksson (S) tyckte att det hela var helt fantastiskt; att projektet kommit i mål, som hon uttryckte det.

– Det är fantastiskt hur männi-skor har engagerat sig men det visar norbergarna gång på gång. De visar att vill man så går det. Det har byggts upp ett fantastiskt konditori på fyra månader – jag är imponerad och tacksam å Norbergs vägnar, sade Åsa Eriksson.

Hon berättade vidare att kommunen har hjälpt till så mycket den kunnat inom lagens ramar.

– Från början upplät kommunen kontor i kommunhuset men vi förankrade det i Näringslivsrådet och de sade med emfas att vi skulle göra allt för att hjälpa till. Och så var vi i kontakt med försäkringsbolaget för att lösa upp knutar när det kärvade.

Men också då konditoriet brann ned och det blev problem för and-ra företagare i kommunen. Elsa Anderssons var dragplåstret som lockade besökare till Norberg.

– Ja, vi har gått in och försökt stötta det övriga näringslivet. Bland andra fick Abrahamsgården ett stort besökstapp då konditoriet brann ned.

Men kommer det nya konditoriet att ha samma dragningskraft?

– Jag var lite orolig för att det kunde bli en dålig kopia. Men Elsa två punkt noll har sitt eget berättigande, säger Eriksson.

En som kanske väntat mer än andra på nya konditoriet är Julia Koivunen, servitris på Elsas.

– Jag började här då jag var 16 år och detta är så roligt. Det här kommer att gå jättebra, säger Julia glatt och berättar också att hennes syster är konditor på Elsas.

– När konditoriet brann ned var det jobbigt – jag mådde inte bra. Jag var jätteledsen och nära på deprimerad. Vi som jobbar här är som en familj. När det brann var det otäckt och det blev en förödelse för hela byn, det blev som ett tomt hål.

Det hon gillar med jobbet är kundkontakterna och att jobba med bakelser. Det hon saknat mest efter branden är det sociala mellan de anställda.

– Det är så roligt att sälja det syrran gör och vi trivs alla tillsammans. Men framför allt är det kul att jobba på ett känt ställe, säger Julia och hastar iväg med ännu en tangotårta som är Elsas signum.

Jan Å Johansson

Annons: