Ganska lyckat med mina mått mätt

Textstorlek:
Annons:

Under våren och försommaren har jag hållit på med att bygga ett nytt kök alldeles från grunden. Att det var så mycket prylar att hålla reda på hade jag ingen aning om. Det är ju inget man tänker på då man är i ett kök. Man går ju inte direkt och räknar gångjärn eller skruvar då man hämtar ett glas vatten. För att inte tala om lådorna som skall monteras – hur mycket prylar är det inte där? Men allt är uttänkt, det märkar man då man håller på. Det gäller bara att komma på hur.

Och det är lite fascinerande att de som tillverkar grejerna vet att allt passar ihop. Jag vet, det är dataprogram som ritar alltihop, men ändå, ännu har inget felat. Skruvarna passar där de skall vara och ännu har inget fattats. Mest fascinerande är ändå hur de packar alltsammans – hur vet man i vilket kolli förpackningarna skall vara? Det vore inget ställe för mig att jobba på. En mer disträ man får man leta efter, om ni frågar den bättre hälften.

Men det är inte bara att följa ritningarna, så enkelt är det inte. Alla hus är inte likadana. Man måste klura på saker såsom var hålen för vägguttag och annat skall borras. Det är mycket mätande kan jag säga. Härom dagen hade jag kommit så långt att det var dags att sätta upp köksfläkten och koppla ihop den med imkanalen. Och tror ni de ligger
i våg? Nej, så klart inte.

Där var det nervöst kan jag säga. Jag vill ju inte såga sönder köksskåpen på fel ställen ty det är de för dyrbara för. Här fick jag bara en chans så här mättes och mättes. Och ärligt talat kändes det lite i maggropen vartefefter sticksågen tog sig igenom uttaget för fläktens utsug.

Dessutom skulle hålet för imkanalen tas ut med ett annat mått så klart. Och som om inte det vore nog skulle det mätas för vägguttaget till fläkten på baksidan av skåpet.

Ett ingenjörsjobb med andra ord. När jag var klar med sågandet var det hål både uppe och nere plus på baksidan av skåpet. Först vågade jag inte lyfta upp det utan satte mig för att ta en kopp kaffe och bad till gud att allt skulle passa. Men det var bara att ta tjuren vid hornen och lyfta upp skåpet. Och si, allt passade perfekt. Hur det gick till vet jag inte. Det var bara att skruva fast skåpet mot väggen och nöjt ta några steg tillbaka och belåtet beskåda det hela.

Men sedan kom nästa moment – skulle köksfläkten passa i hålet eller hamna över diskbänken istället för över spisen? Men voila, den satt också som en smäck. Inte dåligt för en som aldrig satt ihop ett kök, tänkte jag. Nöjd med vad jag åstadkommit borrade jag hål i hyllorna för fläktkanalen vilket var den lätta delen.

Som sagt, man har ingen aning om vilket jobb som ligger bakom ett kök. Det är nästan som om man vill sätta upp lappar med frågor – som en tipspromenad. Hur många gångjärn finns i detta kök? Hur många skruvar har gått åt? Hur lång tid har det tagit?

Den sista frågan är den bättre hälftens som tycker det har tagit alldeles för lång tid. Där är det inte lätt att imponera.

Annons: