Här byggs som vikingarna

Edvin, Anna och Bert-Ola diskuterar hur en detalj skall mätas ut. Foto: Jan Å Johansson
Textstorlek:

MÖKLINTA Anna Billman köpte en rysligt gammal gård i Västerbo utanför Möklinta i Sala kommun. Men det räckte liksom inte riktigt till utan här byggs en byggnad med en ännu äldre tradition – från järnåldern. Och gården köpte hon mest för markens skull. Här skall fler vikingatida byggnader uppförs.

Just nu håller hon på – tillsammans med brorsonen Edvin, maken Ralf Nilsson och pappa Bert-Ola – med att bygga upp ett så kallat grindbygge eller grindverk. Alltså en uråldrig form av regelverk för en byggnad. Här används inget av metall, varken skruvar, balkskor eller spikar. Allt passas ihop eller pluggas ihop med träpluggar.

– Nej, här används ingen spik utan här är det dymlingar som gäller. Från början är det en norsk teknik men det är en dansk som lärt oss detta. Detta är själva stommen till huset där man sedan kan välja vilket väggmaterial man vill – lerklining eller panel, berättar Anna.

På platsen skall hon bedriva turistverksamhet för de historiskt intresserade. Och just denna byggnad under färdigställande skall bli ett kokhus. Bygget växer fram i en byggnad som även den är byggd av Anna. Nåja, nästan.

– Far byggde och jag pekade, ler Anna.

Att ha pappa med på projekten känns förmodligen tryggt då han drivit en byggfirma.

Med byggnaden, med en presenning som tak, och som nu fungerar som snickeri, har Anna rest runt och arrangerat vikingabröllop i Rasbo, hon har varit i Kolbäck på en 50-årsfest i skogen och på Söderköpings gästabud – en medeltidsmarknad.

– Det är lite taffligt med ett tält så jag planerar sju byggnader till för att ha detta som en fast punkt. Jag kommer att ha event med naturaktiviteter, historia, teambuilding eller bara att lära ut hur man gör upp eld.

Det är en kunnig kvartett som bygger. Brorsonen Edvin har gått bygglinjen på gymnasiet och har arbetat på byggfirma. Maken är automationsingenjör på ABB och pappa har alltså haft eget byggföretag.

– Att bygga på detta vis är en variant som är trevlig, säger pappa Bert-Ola och tillägger att han gärna hade varit med då Katarina kyrka i Stockholm byggdes upp igen efter branden för några år sedan.

Anna vill dock framhålla sin
läromästare, Mette Handler, vilken är den enda i Sverige som håller kurser i detta hantverk.

– I Norge är de mer traditionsbärare och detta sätt att bygga i Sverige är inte vanligt. I södra landet var det vanligare att man byggde i så kallat skiftesverk. Sedan tog konsten att timra hus över, berättar Anna.

Hon berättar att hon alltid varit historiskt intresserad med inriktning på byggnader.

– Jag tänkte bli arkitekt men blev istället dataingenjör.

Men för att lära sig detta hantverk gick hon sju dagar på kurs på Sätergläntan i Rättvik.

Virket som används är sågat på sågen i Jugansbo i Sala, något som alla sågar inte klarar av.

– För att såga till det här krävs det en skogskunnig människa. Man måste såga så att det inte kroknar. Det är lättare att bygga med något som är oskevt, säger Bert-Ola.

Anna beräknar att byggnaden skall vara klar om några veckor men vilken sorts grund den skall ha är inte bestämt ännu.

– Förr använde man troligen stenar som grund – stenar som var mindre än balkarna så att vatten kunde rinna av. Här funderar vi dock på plintar så att virket kommer ovan mark. Det är stora pengar i virket men man kan inte kosta på sig ett för billigt material.

Gården hon köpt har alltså gamla anor. Den har varit obebodd sedan år 1951. Anna tänker inte bo här utan hon bor kvar i Möklinta.

– Jag köpte gården för att kunna jobba här, säger Hildur, förlåt Anna.

Hildur är Annas ”artistnamn” men hur det uppstått är en annan historia.

Jan Å Johansson