Helgen gick i ett harems tecken

Textstorlek:
Annons:

Jag vet inte hur er midsommar var men vår gick
i lugnets tecken. Nåja, åtminstone för den bättre hälften och mig. Annat var det för den lilla vita hunden – han har haft fullt upp – minst sagt. Han har nämligen fått trå dansen med fyra flickor – två en dag och två nästa dag. Midsommarafton ägnade han åt att vara hemma i familjens sköte tillsammans med matte och husse. För att, så att säga, ladda upp för det hela.

På midsommardagen var vi bortbjudna på middag hos polska bekanta som har två tikar, en golden retriever och en labradoodle. Men i den lilla vitas ögon är kjoltyg helt enkelt tjoltyg. Ras spelar ingen roll. Märkligt nog var han mest intresserad av den stora golden retrievern – kanske för att hon lockade till lek hela tiden. Hon väger ju trots allt tre gånger så mycket som den lilla vita. Labradoodlen låg mest i husses och mattes bil och höll sig undan från ståhejet. För er som inte vet det är en labradoodle en blandning mellan labrador och pudel. Och hur det gått till sätter verkligen fantasin i rörelse.

På söndagen var det dags igen då våra goda vänner från Vadstena kom på besök med sina två toypudlar – den lilla vitas två älsklingar Rizza och Whoopy. För er som inte vet vad en toypudel är kan jag berätta att toy betyder leksak på svenska. Då förstår ni, det är inga jättehundar precis. Vår femkiloshund ter sig som en jätte i deras sällskap. Med Rizza hade han en affär då de var tonåringar men avståndet gör att förhållandet inte höll i längden. Men de gamla känslorna blommar upp igen då de ses.

Hemma hos henne i Vadstena springer de runt på mattes och husses tomt som är inhägnad av tät vegetation. Då den lilla vita väl hinner ikapp den lilla pudeln sjunker de ihop i en liten hög men då verkar det som om han glömt varför han jagade henne från första början. Att jaga Whoopy är ingen idé – där sätts foten, förlåt tassen, ned. Men det roligaste är tungan på den lilla vita hunden – den blir alldeles blå av allt bus. Det ser precis ut som om han ätit blåbär.

Men är då kärleken besvarad? Tja, det är svårt att veta. Men av någon anledning närmar sig Rizza mig och vill bli klappad – fast om man tänker efter vill hon nog att jag plockar upp henne i famnen för att hon skall få lugn och ro en stund. Men de här pudlarna är så små att man knappt törs ta i dem. Små varma, sköra kroppar.

Senare på söndagskvällen, då alla åkt hem och allt blev lugnt igen, sjönk den lilla vita hunden ned i sin korg med en tung duns. Precis som vilken festprisse som helst som firat midsommar i dagarna två var han helt slut. Jag smög fram mot korgen och kikade. Där låg han med tätt slutna ögon, helt livlös. Stackarn, vilken midsommar!

Normalt är det ett ganska händelselöst liv han lever på landet. Bara rådjur och bävrar att titta på. De är han ordentligt less på och bryr sig inte om. Stackarn behöver lite hjärngympa och det fick han verkligen midsommaren år 2017.

Annons: