Rune skrev för bygden

Rune Pettersson har skrivit tre böcker om Lisjö med omnejd. Foto: Jan Å Johansson
Textstorlek:

LISJÖ/SURAHAMMAR Rune Pettersson i Lisjö utanför Surahammar är inte en man som vilar på lagrarna. Tvärtom. Trots sina snart 91 år har han nu kommit med sin tredje bok vilken handlar om 80 gårdar i Lisjö och Lisjö säteri.

Annons:

Rune själv är sedan generationer tillbaka gammal Lisjöbo och han och hustrun Ulla bor på hennes föräldrars gård – gården som varit i familjen sedan år 1948.

– Det var min farfars farfars farfar som kom hit till Lisjö ifrån Möklinta år 1747 då han var 17 år. Men då man läser om hans födelseår blir man osäker då det finns två uppgifter – 1729 eller år 1731, ler Rune.

Nu har alltså Rune kommit ut med sin tredje bok med titeln 80 gårdar och Lisjö säteri till vilket farfars farfars farfar kom för att bli dräng. Tidigare har han gett ut två böcker under samma titel – Lisjö Larsansjö bruk, berättelser om bygden, del ett och del två. Han ger ut sina böcker utan förlag – ”jag har inga sponsorer” – som Rune själv uttrycker det. Av de förra böckerna har han sålt 300 exemplar vilket får anses som bra. Den nya boken skiljer sig dock från de andra då den bygger på fotografier.

– Där jag inte fått hjälp med att fotografera är det Ulla som tagit bilderna. Det är 80 gårdar i boken. Egentligen skulle jag haft med 100 men vi har inte alltid kunnat vänta på bra väder så det fick bli 80.

Intresset för de gamla och det gamla är dock inget nyvaknat intresse hos Rune.

– Nej, min bror och jag intresserade oss tidigt för vad de äldre berättade. Brorsan började föra anteckningar redan i ung ålder och han samlade genom åren på sig mycket saker på auktioner. Min bror som var äldre än jag är död men jag har använt mycket av hans material och vi pratade mycket och mindes mycket tillsammans. Själv intresserade jag mig för gamla torp redan som 16-åring, berättar Rune.

Själv säger sig Rune ha träffat alla original i bygden allt sedan 1950-talet. Men det har inte alltid varit lätt. Det är dock en sak han beklagar sig över.

– Ja, jag hade ingen kamera.

Men i den nya boken är det inte bara berättelser från förr utan här finns också historier från närtid.

– För några år sedan var det vindkraft på gång här i närheten. Bolaget byggde vägar för att kunna bygga de mellan 25 och 30 vindsnurrorna. År 2009 rev de dessutom ett gammalt torp vilket ingen kan fotografera mer. Och allt detta gjorde de innan de fått tillstånd till vindkraften – och planerna skrinlades. Men torpet är borta och vägarna är byggda.

På baksidan av boken skriver Rune syrligt:

”Även nutid faller på plats i en korkad handläggning av vindkraft där ett torp i öde skogen blev borta med vinden”.

Och den nya boken intresserar redan.

– Ja, nyligen kom en fru med två norrmän hit. En av dem hade bott i ett torp här i Lisjö – han kände igen vartenda torp i boken. De köpte tre exemplar av boken, ler Rune.

Man kan tycka att Rune har gjort en kulturhistorisk gärning – har han då blivit uppmärksammad för sin gärning av kommunen?

– Nej, men jag bryr mig inte. Dessutom behöver jag inte deras pengar.

Hemma på gården är det lugnt och stilla numera – gården som han och Ulla köpte och tog över år 1967. Då Ulla växte upp var det dock annorlunda då det fanns både kor och grisar här. Själva har de dock inte haft några djur utan haft ”civila” jobb. Rune var byggledare under sitt yrkesverksamma liv. Nu är det också slu med bokskrivandet visar det sig.

– Ja, nu gör jag inget mer. Jag skulle dock gärna göra en barnbok på samma tema men det är dyrt med illustratörer.

– Nej, det tar tid att bygga upp ett förtroende.

Jan Å Johansson

Annons: