Länets dräkter i fokus

Textstorlek:

​Det finns en viktig skillnad  mellan folkdräkter och bygdedräkter. Folkdräkter är rekonstruerade och kan ha ett flera hundra år gammalt ursprung. Bygdedräkter, som ibland också går under benämningen sockendräkter är konstruerade, många av dem under 1930-talet. 
Men i vardagligt tal använder många termen folkdräkter om bägge företeelserna.

Det var farmors gamla Skånedräkt som väckte intresset hos folkdansaren och den före detta textilläraren Ulla Hallberg, som är dräktansvarig i Västerås Folkdansgille.

– Den var så vacker. Tyvärr blev den röda vadmalskjolen anfrätt av malen så delar av dräkten blev helt förstörd. Den där dräkten fanns någonstans i bakhuvudet under hela Ullas uppväxt och som vuxen skaffade hon sig en Trosa-Vagnhäradsdräkt eftersom det var där hon då bodde och kände sig hemma. Bandet till kjolen i farmors Skånedräkt klarade sig från malen och vårdas ömt av Ulla Hallberg. Enligt gammal dräkttradition knöts bandet olika beroende på hur rik man var.

Många detaljer i folk- och bygdedräkter har rent praktiska förklaringar. Ett exempel är livstycke med snörning som är vanligt i många kvinnodräkter och underlättar amning.
1981 flyttade Ulla Hallberg till Västerås och när hon gick med i Västerås Folkdansgille hade man i föreningen höga ambitioner om att sy sina egna dräkter. Som före detta textillärare är hon kunnig inom allehanda hantverk.

– Det var full aktivitet i vävstugorna på den tiden.

– I dag är de svårt för de gamla att komma in under vävstolarna och det är få unga som kan väva om inte varpen redan sitter i. För att inte tala om nålbindning och att spinna på slända…

Västerås Folkdansgille som hyr Blåsbogården vid Lykttändargränd av kommunen har i dag 92 medlemmar och vill gärna bli fler.

Åt sin vuxna dotter har Ulla Hallberg sytt en Västerfärnebodräkt som består av sex olika delar. Det tog 17 år från ax till limpa.

– Hon skulle diplomeras på Blå Hallen och ringde och frågade: Blir den klar till dess? Och då var jag ju tvungen att lägga på ett kol berättar Ulla Hallberg.

Folkdräkt är korrekt klädsel vid i princip alla högtidliga tillfällen, inklusive Nobelfesten, så dotterns klädval var inte särskilt märkligt.

Det vanligaste är att välja en bygdedräkt från en trakt man på något sätt har anknytning till. Än i dag fungerar dräkterna till viss del som en slags visitkort som visar var man har sina rötter och på så sätt kan man känna igen andra med samma ursprung.

Att låta sy upp en folkdräkt eller bygdedräkt kan kosta från 10 000 kronor och uppåt.
Men på internet finns många marknader där man kan köpa, sälja och byta dräkter eller delar av dräkter. I våras arrangerades en dräktbytardag på Västmanlands läns museum i Västerås.
Ulla Hallberg anser att det är viktigt att bära dräkten på ett korrekt sätt med rätt färg på strumporna, att inte strunta i tillhörande huvudbonad och så vidare.

Vissa områden i Sverige är mer eller mindre vita fläckar på folk- och bygdedräktskartan. Det var bland annat med tanke på det som Sverigedräkten skapades år 1902.

Starkast dräkttradition har Siljansbygden i Dalarna, varifrån flera av de absolut mest kända svenska dräkterna kommer. Men också de gammeldanska delarna av Sverige, Skåne, Halland och Blekinge har en stark folkdräktstradition. Detsamma gäller för Hälsingland, Jämtland, Vingåker, delar av Värmland och sydligaste Småland.

Den yngsta bygdedräkten är Stockholmsdräkten som skapades så sent som 1988. Varje stadsdel i innerstaden har en egen färg på bahytten. Färgerna man använder är Stockholms gamla brandfärger.

Lisa Parland

 

FAKTA: dräkter i Västmanland 

Följande platser i Västmanland har eller har haft egna dräkter:

Kila

Irsta

Malma

Munktorp

Möklinta

Norberg

Surahammar

Våla

Västanfors

Västerfärnebo

Västervåla