Ministrar oroar sig för fler misstroendevotum

Textstorlek:

POLITIK (TT) Regeringen oroas över risken att misstroendeförklaringar kan bli vanligare. 
– Man nyttjar misstroendevotumet som ett politiskt vapen, säger socialminister Annika Strandhäll (S). Men statsvetare tonar ner risken.

”Oansvarigt och oseriöst” var ord som ekade från S-ministrarna för att beskriva synen på Alliansens hot. Statsminister Stefan Löfven var själv märkbart irriterad vid gårdagens presskonferens när han kommenterade Alliansens beslut om att begära misstroendeförklaring mot tre statsråd, vilket tvingade fram en regeringsombildning. Löfven konstaterade att misstroendevotumet i och för sig är en möjlighet för riksdagen, men att man borde ha väntat in den granskning som konstitutionsutskottet ska göra.

– Att hålla på att göra det i frågor där man har olika uppfattning och inte utifrån en utredning om man levt upp till sitt konstitutionella ansvar är fullständigt omdömeslöst, sade statsministern.

Riksdagen har bara röstat om misstroendeförklaring vid sju tillfällen, alla har röstats ned. Däremot fanns en majoritet i riksdagen 1988 mot Anna-Greta Leijon som, innan den blev verklighet, tvingades bort.

Enligt socialminister Annika Strandhäll har regeringen den senaste tiden diskuterat mycket om vi står inför ett paradigmskifte inom svensk politik, där misstroendeförklaring blir ett vanligare vapen att ta till. Enligt henne är regeringen orolig att ”man nu vattnar ur misstroendevotumet som verktyg”.

– Det är ju lätt att gå tillbaka historiskt till när man har nyttjat det här oerhört skarpa verktyget, som handlar om att ett statsråd ska ha allvarligt brustit i sitt ämbete, och kan konstatera att efter tsunamin så riktades inget misstroende mot något statsråd, att jämföra med situationen vi har nu, där det inte ens är klarlagt, säger hon.

Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) är inne på samma linje.

– Jag har ju lång tid i riksdagen och har aldrig varit med om att man på så lösa grunder kastar ut misstroendevotum och sätter både Sverige och regeringen i ett svårt parlamentariskt läge. Jag tycker att oppositionen måste fundera över vilken samtalston och vilket ansvar man har, säger han och tillägger att han tycker att man borde ha väntat in konstitutionsutskottets granskning.

Även justitie- och inrikesminister Morgan Johansson är kritisk till hotet om misstroendeförklaring.

– Normalt sett så håller man sig till de former som är föreskrivna och de traditioner som vi har. Det här är något helt nytt. Jag tror att det är hetsporrarna i Alliansen som fått bestämma, och då kan det bli så här tokigt, säger han.

Marja Lemne, doktor i statsvetenskap och universitetslektor vid Södertörns högskola, säger att man måste skilja på konstitutionsutskottets granskning och en misstroendeförklaring.

– Det finns inget som säger att man ska ha konstitutionsutskottets granskning först, säger hon och tillägger att det är en märklig diskussion.

Hon säger att det kan bli vanligare med misstroendeförklaringar mot statsråd, speciellt eftersom landet numera ofta styrs av minoritetsregering. Det kan ses som ett mer raffinerat sätt att indirekt kritisera Löfven, jämfört med att fälla hela regeringen.

Redan innan turerna med Transportstyrelsen hotade Alliansen och SD med det mot finansminister Magdalena Andersson om regeringen inte drar tillbaka skattehöjningar i höst. Lemne säger att det kan bli krångligt för regeringen om misstroendeförklaringar fortsätter att hagla det sista året före valet.

– Då blir det en fara, men inte för att Alliansen en gång använt sig av storsläggan, säger hon.

Gustav Sjöholm/TT

 

 

FAKTA:

Riksdagens misstroendeförklaringar

Riksdagen har röstat om misstroendeförklaring sju gånger. För att en sådan ska väckas krävs att minst 35 ledamöter enas om det.

Oktober 2015: SD lägger misstroendeförklaring mot finansminister Magdalena Andersson (S). Alliansen lägger ned sina röster och misstroendeförklaringen röstas ned med stöd av V.

Januari 2015: SD begär misstroendeförklaring mot statsminister Stefan Löfven (S). SD röstar för, Alliansen lägger ned sina röster och S, V och MP röstar mot.

Oktober 2002: M fick igenom en omröstning mot att S tre veckor efter valet inte kommit överens om stöd från V och MP. Röstades ned med 174-158 (17 avstod från att rösta).

Oktober 1998: M fick igenom en omröstning mot statsminister Göran Persson (S) mot att han inte avgått efter valet. Röstades ned med 186-82 (74 avstod från att rösta).

November 1996: M, FP, KD fick igenom en omröstning mot statsminister Göran Persson (S) om uttalande under ett Kinabesök. Röstades ned med 204-119 (16 avstod från att rösta).

Februari 1985: M, FP och C fick igenom en omröstning mot utrikesminister Lennart Bodström (S) om uttalande om ubåtskränkningar. Röstades ned med 182-160.

Oktober 1980: S och VPK fick igenom en misstroendeomröstning mot statsminister Thorbjörn Fälldins (C) ekonomiska politik. Röstades ned med 175-174.

Källa: Riksdagen