Prylar tar onödig tid från annat

Textstorlek:
Annons:

Sommaren har bestått av flytt för min del. Och det är ett stort projekt med allt vad det innebär.

Mitt motto är: Ju mindre prylar desto bättre. Prylar tar tid, onödig tid som man inte har. Det ska dammas, det ska lagas och fixas.

Mitt förråd är fullt, men det ska rensas. När jag får tid över. Mitt motto passar mig bra eftersom jag inte tycker särskilt mycket om att handla heller, det är något jag måste göra om det är saker jag verkligen behöver. Med färre prylar blir det lättare att städa och mer yta att röra sig på. Och det är viktigt, speciellt när priserna på antalet kvadratmeter är väldigt höga. Man får verkligen ta vara på varenda liten del av sin bostad.

När man söker på lediga bostäder så är prislappen på bostäder ofta billigare på landsbygden. Och det är positivt.

När det gäller prylar: Nu kan ju inte saker tala, men om de kunde det vad skulle de då berätta? Jag gjorde en skrivövning i grupp som handlade om just det och det blev det flera finurliga berättelser.

Nu får istället vi människor fortsätta att berätta. Berättelser som är intressanta och viktiga att komma ihåg. Många berättelser kanske får stå tillbaka för att annat tränger sig före och tar större plats. Ibland kan jag, och med säkerhet flera andra, känna en trötthet på allt det negativa flöde som tar så stort plats i samhället. Så fort man slår på tv:n är det ofta krig, svält, död och mord på agendan.

Det är viktigt att berätta om vad som händer i världen och att få ta del av det. Men det finns faktiskt fina berättelser att berätta också. Mottot på tv-nyheterna är att avsluta med en positiv nyhet så att människor inte blir alltför nedtyngda. För visst blir människor nedtyngda, speciellt när det inte presenteras någon lösning på problemen heller.

Vi kan hjälpa och göra insatser men inte ta tag i alla problem och svårigheter själva. Men alla kan göra något bra för någon annan. Lysa med sin ficklampa i mörkret. En ficklampa är ju värdelös där det redan är ljust. Och vi väljer vad vi vill göra. Ingen annan människa ska välja åt oss. Vi kan välja vilka skor vi vill gå i och på vilken väg. Ondskans väg eller kärlekens väg.

Under sommaren har jag genomfört en flytt, men varje dag förflyttar jag mig till nya platser. Platser med regn och platser med sol. En dag befann jag mig på en plats med regn och jag glömde ta med mig ombyte för sol. Jag hade kanske inte förberett mig tillräckligt, för plötsligt befann jag mig på en gala med glitterridå på scenen, klänningar och glittriga klackskor.

Själv stod jag där i mina stövlar. Ingen sa något, utom att kanske någon blick föll på mina stövlar. Men med tanke på hur mycket folk det var där, så var nog en blick inte så mycket att hänga upp sig på. Även om jag nog föredragit att ha på mig ett par glittriga klackskor.

Jag var på rätt plats, men hade fel skor och det gjorde inte så mycket. Jag är ju fortfarande samma person och stämningen var ändå på topp!

Så mina sju par klackskor där hemma kanske jag kan skänka till någon behövande istället. Då blir det mer fri yta hemma. Och det är ett plus i kanten.

Trevlig helg!

Annons: