Vad tänker hunden på i sin bur?

Textstorlek:

I helgen gjorde den bättre hälften och jag någonting väldigt ovanligt. Nu kommer det att låta som om vi är världens tråkmånsar men fakta talar sitt tydliga språk. Vi var nämligen ute på lokal med en god vän för att avnjuta en middag efter att första ha varit på en teaterföreställning. Visst äter man väl någon hamburgare eller pizza då och då men det är inte riktigt samma sak. Nej, nu var det en riktig restaurang av det finare slaget som gällde. Och visst var det länge sedan man var på ”krogen”. Det märkte vi inte minst då vi såg priserna i marginalen – det var väldigt länge sedan kändes det som.

Hur som helst var det intressant att följa utvecklingen bland gästerna vartefter tiden led. Det blev allt mer högljutt i konversationerna vid grannborden. Kanske för att det pågick en konsert med Elvismusik i parken en bit bort. Men jag tror inte det. Som vanligt hade vi med oss den lilla vita hunden som alltid är med oss, vad vi än gör. Han var dock inte med på restaurangen av förklarliga skäl utan fick snällt vänta i bilen. Mina tankar for då och då till honom där han låg i sin bur i baksätet. Undrar vad han tänkte om allt liv utanför bilen?

Han som till sin natur är så nyfiken måste ju nästan spricka av nyfikenhet på var han hamnat. Och han skulle bara ha vetat att matte och husse satt och smörjde kråset med god mat. Normalt brukar vi köpa extra hamburgare eller vad det nu kan vara till honom men på en fin restaurang kändes det inte optimalt. Dessutom kunde jag inte hitta hamburgare på menyn.

Nej, fint var det. Köttbitar med olika konstiga namn men med, som tur var, förklaringar till vad maten trots allt innehöll. Likadant var det med den enda fiskrätten, gös från en närliggande sjö. När så låten You ain´t nothing but a hound dog ljöd ifrån parken kunde vi inte hålla oss längre. Hunden måste rastas. Det är fördelen med att ha hund, man kan skylla på honom då man bryter upp.

Vid det här laget hade restaurangen fyllts av folk vilket vi inte märkt då vi suttit ute på verandan och inmundigat vår mat. Nu skulle i alla fall den lilla vita få ha sitt ”party” en stund då det var ovanligt många hundar på byn denna afton. Överallt i parken fanns det hundar vilka märkligt nog inte verkade bry sig om den relativt höga volymen från scenen. Det gjorde inte den lilla vita heller utan gjorde som han brukar. Han hälsade snällt på tikar och skällde ut hanhundar. Nu gjorde det inte så mycket då han överröstades av ”Elvis”.

Det hade varit en lång eftermiddag och kväll för honom vilken började med en väntan i bilen då matte och husse gick på något som heter teater. Han fick dock en rastning i pausen men jag vet inte hur mycket han uppskattade dagen som helhet. Det får vi aldrig veta heller för han är lika glad som alltid då man öppnar bakdörren till bilen och han vet att han får komma ut.

Nu blir det ändring på torpet några veckor framöver. Inga inlåsningar utan familjen kommer att vara samlad då jag har semester. Troligen kommer det att leda till en och annan hamburgare. Men det vet den lilla vita ingenting om ännu.