Vad är det som gräver i marken

Textstorlek:
Annons:

En morgon för ett par veckor sedan upptäckte jag något nytt på tomten där hemma. Det var bökat i gräsmattan och i de delar som utgör skogstomt. Vildsvin, var min första tanke. Speciellt som det var bökat på så många ställen. Men ändå kändes det som om bökningarna var för ”klena” för att härröra sig från grisar. Så nu har jag blivit, som jag döpt det till, en tryne-trampare. För djuren eller djuret har sedan dess besökt oss varje natt. Så varje morgon går jag runt och trampar till de bökade hålen för att hindra att jobbet blir ogörligt. Därför är jag allt en trynetrampare.

Vi hade dessutom ett tag funderat över varför den lilla vita hunden bytt sovplats till en ny plats i huset. Långt ifrån fönster men framför allt ifrån ytterdörren. Vi funderade över det ända tills det här bökandet dök upp. Han hade givetvis sett djuren där ute och var helt enkelt rädd. Vissa kvällar vid dagens sista promenad har han till och med vägrat att följa med ut. Och jag förstår honom. Jag kände mig inte heller särskilt bekväm i mörkret. En ilsken galt är inte att leka med. Men var det grisar?

Enda sättet att ta reda på det är att sitta uppe och spana genom fönstren. Men det är jag för lat för så istället satte jag upp en kamera för att fånga, vad det nu kan vara, på bild.

Första natten glömde jag dock att sätta kameran på ’on’ så det blev inget. Nästa kväll var det bara jag och den lilla vita hunden som fastnade på bild. Sedan var det en katt som på nära håll glodde in i kameran. Men skam den som ger sig.

Plötsligt en morgon då jag ”vittjade” minneskortet var där något annat som var konterfejat. En grävling som faktiskt körde ned nosen i gräset.

Men är den verkligen den skyldige? Kan en ensam grävling ställa till det så mycket?

I och för sig varierar antalet hål från natt till natt, men ändå. Det lustiga är att djuret eller djuren inte lämnar några spår efter sig, varken av klövar eller tassar. Ingen spillning har jag heller hittat.

En natt lät vi utebelysningen vara på men skrämde inte bort förövaren. Om det är en grävling var den väl bara tacksam då de ju inte är kända för att ha någon särdeles bra syn.

Jag fortsätter med kameran för att verkligen utesluta allt annat än att det bara är en grävling. Och är det det så är det inte så mycket att bekymra sig om då det snart är dags för grävlingen att krypa ned i sitt gryt för vintern.

Men om det nu är vildsvin, vad gör vi då? Ja, jag har ingen aning. Inhägna tomten låter sig inte göras. Ty, till detta är den för stor.

På nätet kan man dock hitta allehanda knep såsom apparater som sänder ut ljud, fågelskrämmor, vindsnurror men också om en man i Göteborgstrakten som helt enkelt pinkar in sitt eget revir. Enligt honom har det varit väldigt effektivt.

Annars kanske det här tipset från en tråd på nätet kan vara något?

”Finns många sätt men enklast är att kontakta lokala jaktvårdskretsen och erbjuda dem att sätta upp en åtel och fri avskjutning. Det är inte så himla otacksamt, många jägare har jobbiga fruar och små sjuka barn så de längtar långt ut i skogen nattetid”.

Annons: