Lars-Olov samlar västmanländsk musik

I studion i Kvicksund har många musiker passerat. Lars-Olov Karlsson har kontaktuppgifter till 545 musiker. Foto: Jan Å Johansson
Textstorlek:

KVICKSUND Lars-Olov Karlsson började spela piano redan då han var fyra år gammal. Den första melodi han lärde sig var ”Vad tar ni för valpen där i fönstret”. Nu var det inte hundar som blev hans liv utan musiken. Själv kallar han det för ”på hobbynivå” men han har ändå varit ute på vägarna. Nåja, mestadels i Västerås.

Lars-Olov är en inbiten västeråsare men har bott i Kvicksund sedan år 1974. Att han hamnade där beror på att han arbetade på Asea i Eskilstuna. Närmare till jobbet med andra ord.

– Ja, jag har alltid haft jobb, jag var bara fritidsmusiker. Dessutom har jag aldrig varit arbetslös.

Det började alltså med piano redan i fyraårsåldern.

– Vi bodde i Aseastan i Västerås. I sjunde klass gick jag på Emausskolan där jag var med i ett band mellan åren 1958 och 1959. Men år 1964 tog det riktigt fart då jag blev med i Kenstones. Vi hade spelningar tre till fyra kvällar i veckan.

Kenstones var ett popband vilket var populärt att starta på den tiden.

– Efter det var jag med i ett dansband vilket jag höll på med till år 1991 då jag slutade. Det sista bandet jag spelade i var Mysells orkester men jag hade ju familjen att tänka på. Det var spelningar varje fredag och lördag.

Att det i början nämns att han var ute på vägarna är en sanning med modifikation – mest höll orkestrarna till i Mälardalen. Och att han slutade ångrar inte Lars-Olov.

– Nej, när man nu tittar så här efteråt var det bra att det inte blev något liv som musiker.

Fast varför han inte blev dansmusiker på heltid vet han inte. Men att det blev mycket musik ändå ligger i släkten.

– Pappa spelade dragspel och min mamma hade bröder som var musiker men hon hade också kusiner som musicerade. Och morfar hade en orkester som jag kallade Franzéns orkester.

Lars-Olov berättar historien om hur mormor och morfar träffades.

– Morfar var med sin orkester i Orsa i Dalarna och spelade. Mormor var där för att dansa och då hon dansade förbi scenen tog han tag i hennes sjal vilket blottade håret.

Ett annorlunda raggningsknep, kan tyckas.

Men även om han slutat spela i orkestrar själv lever musiken vidare i studion hemma i villan. Här spelar Lars-Olov in sin musik även om det var ett tag sedan.

I elva år höll han på med det – mellan åren 1996 och 2008. Men även andra musiker har varit här och spelat in låtar. På datorn har han 130 egeninspelade låtar.

– Jag har skickat in tre låtar till Melodifestivalen men de kom aldrig med i tävlingen.

Lars-Olov spelar upp olika genrer såsom, julmusik, barnlåtar och ett James Bond-tema. Och allt låter som om det är hela orkestrar som deltar. Men det är maskiner som kompar honom. Även om han själv slutat spela går arvet vidare.

– Ja, jag har spelat in lite country med min dotter som spelar i två band i Stockholm på fritiden. Och så ”trubadurar” min son – också det på fritiden.

Han har en egen hemsida med det fyndiga namnet Kvicksound. Dessutom samlar han på bilder av musiker och orkestrar, affischer och mängder av skivor.

– Det mesta är lokal musik och allt på hemsidan är ett personligt samförstånd med musikerna. Alla är dock väldigt tacksamma. Jag har kontaktuppgifter till 545 musiker och det dyker hela tiden upp fler. Men jag vill gärna ha kontakt med mer inspelad musik på rullband eller på kassett. Då jag var med i Västerås tidning fick jag massor av material från Riddarhyttan och Skinnskatteberg. Saker jag inte hade en aning om.

Lars-Olov försöker dock begränsa sig till musik fram till 1980-talet.

– Från början hade jag tänkt mig saker från 1960-talet kring Västerås. Men det har växt ut. Däremot vill jag inte ha något ifrån Enköping eller Strängnäs.

Att hålla på med allt detta kräver att man är kunnig på datorer, kan tänkas?

– Jag höll på med datorer på jobbet redan på 1970-talet. Och så är mina barn it-tekniker båda två. Men framför allt tycker jag det är kul med datorer, säger Lars-Olov.

– Fast nu har jag samlat på mig så mycket att det börjat bli svårt att hålla reda på, ler han.

Jan Å Johansson