Svårt göra sig av med prylar

Textstorlek:
Annons:

När man håller på att flytta blir det många turer till återbruket. Jag har hittat saker jag glömt bort att jag hade. Och har jag inte saknat dem eller behövt dem på flera år är återvinning bästa lösningen. Fast en del grejer duger gott, då skicket är bra, att skänka till välgörande ändamål. Den bättre hälften påstår ibland att jag verkar gilla att slänga grejer. Men det handlar om att skapa plats, man kan inte samla på sig saker man inte behöver, brukar jag kontra med.

Framför allt går våra meningar isär då det gäller böcker och då framför allt romaner. Min ståndpunkt är att har man läst en roman så har man. Man har inte någon större nytta av den sedan. Men det argumentet biter inte på den bättre hälften som ibland läser om böcker hon tycker om. Fast det gäller att vara försiktig med att tycka vad som skall behållas och inte. För det är ju så att även jag hittar saker som jag tycker är viktiga och är svåra att göra sig av med.

Vissa saker har inte den bättre hälften upptäckt ännu. Exempelvis är ett skåp fullt av fjällkartor från den tid då jag ännu orkade kånka omkring på en tung ryggsäck. Undrar vad hon kommer att säga när hon upptäcker dem? Dock, kommer jag vid ett eventuellt ifrågasättande att säga som Allan Svensson i tv-programmet Svenssons jul då dopp i grytan uteblivit.

”Vadå, ändå ingen som äter? Den skall stå där”

Däremot har jag fått antydningar om tält, sovsäck och ryggsäck som bara ligger i en låda i en garderob. ”När kommer de till användning igen”? Användning och användning – de skall vara där.

Men frågan är, skall man behålla saker av nostalgiska skäl eller skall man kanske låta någon annan få glädje ev dem? När man flyttar säljer man ju ett hus som man älskat att bo i och ändå har man ingen tanke på att kanske behålla det. Det borde ju vara en större separationsångest än ett tält eller några böcker.

Alla som har hus vet ju hur mycket arbete som läggs ned på det och det är inget man kan ta med sig. Man har målat, snickrat, fixat och donat. Hundar och katt har kommit och gått.

Hur gör man med det förresten? De urnorna har väl sedan lång tid multnat i jorden bakom huset. Två är prydda med vackra stenar från tomten och en har en mässingsplatta på en träbit. Skall vi ta med dem eller stör man gravfriden på något vis? Det blir nog en större diskussion om hur vi skall förfara med det. Och vill nye ägaren ha en kyrkogård bakom huset – det är frågan?

Men det som förbryllat mig mest under flyttbestyren är hur många mattor vi haft undanstoppade. En del bara ihoprullade och andra prydligt inplastade. Det sistnämnda tyder på att de varit på kemtvätt men det är inget man lagt på minnet. Men det kanske är vanligare än man tror – att mattor samlas på hög i uthus, källare och vindar. Men i vårt fall skulle man kunna fylla ut golvet i en moské.

Ja, att flytta gör en matt.

Annons: