Snart är jag också en garagefyllare

Textstorlek:

Det är inte klokt! Som jag skrivit förut håller vi på att flytta, en sak som visat sig inte vara den lättaste i världen. Jag vet inte hur länge vi hållit på med att köra prylar till det nya boendet eller till återbruket. Förra måndagen gick dock det stora flyttlasset iväg. Den bättre hälften och jag funderade över om en lastbil skulle räcka men då den dök upp var vi ganska säkra på att den skulle räcka till.

På uppfarten backade nämligen en lastbil på 50 kubik i lastutrymmet in på parkeringen. Det måste väl ändå räcka, tänkte vi. Fyra unga killar ”vällde” ur fordonet och satte igång med bärandet. Rum på rum tömdes, först på tunga saker, sedan allt mindre prylar. De började tidigt på morgonen och sprang upp och ned för backen, timme ut och timme in. Sent på efter-middagen såg vi hur de började klämma in grejer med skohorn. Nej, så illa var det inte men bilen blev så klart fullproppad.

Vi såg hur många saker som ändå blev kvar och vädjade:

”Går det inte att klämma in lite mer”.

Men, efter att själv ha inspekterat bilen, kunde jag konstatera att ingenting mer gick in. ”Lämmeltåget” gick till det nya boendet där samma process med bärande vidtog, fast åt andra hållet, så att säga.

Undrar vad som rörde sig i huvudet på den lilla vita hunden? Först tas allt bort ifrån hans hem för att senare bäras in i ett nytt hus. Konstigt, tycktes han tänka. Och i det nya huset ser det mest ut som ett lager med kartonger och påsar överallt. Men han verkar finna sig, speciellt som korgen och maten är desamma.

Men som sagt, mycket blev kvar så resten av veckan har gått åt till att fara fram och tillbaka med två bilar och ett släp.

En dag fyllde vi en bil med kläder och nästa dag med blommor. I helgen gav jag mig på källaren och upptäckte allt som det fanns fler än ett exemplar av. Varför har vi haft två sågar, tre fogsvansar och fyra bågfilar? Och hur många motorsågar behöver man? För att inte tala om fem par skidor.

Men det mest märkliga är att det i ett hörn stod fyra spett och två kofötter. Hur böjer man det ordet förresten? Kofötter eller kofotar?

I det nya huset finns ett stort förråd vilket vi för inte så länge sedan tyckte var gigantiskt. Nu ter det sig väldigt trångt och litet. Jag har försökt att ställa de saker jag tror kommer att användas först lättåtkomliga. Alla prylar har dock fått oss att skratta gott och skämta till det. När den bättre hälften frågar efter en speciell matta svarar jag att jag skall titta på mattlagret. Eller om en speciell väska efterfrågas tittar jag efter på väsklagret. Nu har det hela alltså utökats med såglagret, blomlagret, trädgårdslagret och skidlagret. Och så vidare.

Jag har i det längsta försökt att undvika att fylla garaget för där vill vi ha en bil. Men nu börjar jag nagga den ambitionen i kanten. Då jag varit ute på uppdrag för tidningen har jag alltid fascinerats av att garage hemma hos folk används till allt annat än att ställa bilen i. Jag brukar skoja och säga att då jag stöter på ett garage med en bil i skall jag ta en bild på det. Nu är jag snart själv där.