Bastu har vi och nu även bassäng

Textstorlek:

Vatten, vatten, bara vanligt vatten. Visst är det så att vi inte kan leva utan den varan men ibland kan man få för mycket. Precis det har hänt oss därhemma. Det var nämligen så att jag hade ett ärende ner i källaren och kände hur jag blev blöt om fötterna. Det skall man inte bli, tänkte jag. Jag tittade mig omkring och såg vatten i stort sett överallt. Panik! Det var väl inte så att man vadade i det men det skulle definitivt inte vara där.

Fåfängt slängde jag och den bättre hälften ut både tvättade och smutsiga lakan för att suga upp det värsta. Det sa dock bara slurp så var de genomdränkta. Självklart gjordes upptäckten på kvällstid då ingen rörpulare finns på plats. Att hitta någon jour nu för tiden går inte heller. Vi försökte höra om det porlade någonstans, men inte ett ljud. Ja, förutom i golvbrunnen där mycket av vattnet rann ned. Men bara i ett av rummen.

Läckan gick inte att härröra till huset då vi kunde konstatera att mätaren stod still. Men var kom vattnet ifrån? Dagen efter dök ett gäng rörkillar upp och försökte lokalisera läckan även de. Vattnet som nu blivit ännu mer sögs upp och man blev förvånad över hur mycket det var. Men även proffsen gick bet. Det varken hördes eller syntes någonting. Alla rör efter väggar och tak var torra – ett sant mysterium.

Kunde vattnet komma utifrån, från det kommunala nätet som vi numera får vårt dricksvatten ifrån? Det var bara att ringa kommunen för att i alla fall eliminera den saken.

Och gissa om den bättre hälften och jag blev imponerade då det nästan genast dök upp två män från kommunen. Men även de gick bet och det hela började likna tiotusenkronorsfrågan. Eller på spåret: ”Vart är det på väg”?

Den lilla vita hunden verkade dock road över att det hela tiden kom nya människor att hälsa på. Ytterligare ett dygn gick men det blev ingen lösning på problemet.

Nästa sak var att ringa en spolbil som får komma och spola ur stuprör som går ner i marken till dagbrunnen. Fungerar inte det fortsätter väl det hela vara ett mysterium. Vi kan dock konstatera att jag kommer att se på översvämningar med helt andra ögon i fortsättningen. Varje vår får man se bilder på hus och människor som drabbats och som tappert står och svarar på reportrarnas frågor.

Det är långt ifrån en sådan katastrof hos oss men ändå är det tillräckligt jobbigt. Skillnaden är dock att då vet man var vattnet kommer ifrån. Ovissheten är inte kul. Går det någonsin att lösa problemet?

Tänk, i somras var det brist på vatten i många delar av landet. Folk uppmanades att ransonera. Och nu är det så mycket vatten att det tränger in i hus. Det är verkligen upp- och nedvända världen.

Sedan återstår att kontakta försäkringsbolaget vilket säkert inte blir en lätt match. Det gjorde vi direkt på morgonen men tjänstemannen undrade hela tiden bara över lösöre. Hur vi än förklarade att det inte är något problem med lösöre tjatade han på om detta. Vi kanske får ställa ned lite fåtöljer och bokhyllar, ja, vi slänger in en tv också, så kanske de blir nöjda.

Ja, fortsättning följer.