Nyårsafton är inget för hundar

Textstorlek:
Annons:

För den som trodde att jul- och nyårshelgen gick i lugnets tecken för den bättre hälften, den lilla vita hunden och mig trodde fel. Visst, vi var hemma och tog det lugnt men i mellandagarna skulle vi besöka en nära anhörig som ligger inlagd på ett sjukhus i Stockholm. Med tanke på det ter sig våra återkommande bekymmer futtiga. Men ändå, så här var det:

Jag hade tidigare observerat att en halvljuslampa på bilen gått sönder och tänkte att den byter jag vid första bästa mack. Tror ni jag kom ihåg det? Men det återkommer jag till.

Sjukhuset vi skulle till är inget av de stora kända universitetssjukhusen i huvudstaden utan ett sjukhus som kan liknas vid Bergslagssjukhuset i Fagersta. Vårdcentral, barnavårdscentral, geriatrik och vårdavdelningar. Vi har varit där förut men ändå glömmer jag bort rakaste vägen dit. Likadant var det nu.

Globen och Tele 2 Arena ligger i närheten men när vi passerat dem ett par gånger förstod vi att vi var helt ute och cyklade. Vi passerade också de södra förorterna Enskede, Blåsut och Kärrtorp några gånger innan jag stannade och frågade om vägen. Men det visade sig att även infödingarna var lite vilsna – än pekade de hit – än pekade de dit. Dock var alla lika förvånade över att vi inte hade gps. Men till slut träffade vi på en ung man på en parkering vid en tunnelbanestation som vi också passerat tidigare. Mannen sade att vi kunde åka efter honom då han skulle åt samma håll. Vilken service.

Vi hamnade rätt och hann vara på plats en stund innan besökstiden gick ut. Sedan var det bara att styra kosan norrut och hemåt igen vilket gick smidigt då trafiken var obefintlig. Det gick bra ända tills vi närmade oss Bålsta, där gatu-belysningen över E-18 slutar. Det blev kolsvart. Visst ja, strålkastarna. Men nu var det värre då även den andra lampan gått sönder. Jag har väl sällan varit så glad över något så banalt som dimljus. Det var nämligen de som gjorde det möjligt att hjälpligt ta sig fram till en mack. Men det var en pärs vill jag lova. Det är ju sådant man har mardrömmar om – att lyset på bilen skall sluta fungera. Jag bytte strålkastarlamporna och allt var frid och fröjd. Skillnaden var som natt och dag om man säger så.

Vi har under slutet på året flyttat från landsbygden till en mer tätbebyggd ort. Det är närmare till allt, ja, det mesta har blivit enklare. Framför allt den lilla vita hunden gillar det nya med dofter överallt – så härliga att han ibland ser ut att sväva.

Men tätbebyggt medför också nackdelar märkte vi på nyårsafton. Visst har vi märkt förut att den lilla vita ryckt till om någon raket förirrat sig inom hörhåll. Men det var snabbt övergående. Denna nyårsafton var ett uppvaknande för oss. Visst hade vi diskuterat smällare och raketer och var för-beredda för hundens skull. Men det blev värre än vi trott.

Det var så illa att vi fick sätta oss nära varandra så hunden kunde ligga i vår gemensamma famn med en filt över sig. Där under låg det darrande byltet – han darrade så att vi var oroliga för hur hans hjärta skulle ta det hela. Det var riktigt otäckt. Det är sådant man läser om men det har alltid gällt andra. Nu blev vi själva drabbade.

Nej, snälla ni som bestämmer, förbjud alla smällare och raketer!

Annons: