Varför inga tumvantar längre?

Textstorlek:
Annons:

Den bättre hälften var ute efter något så enkelt som ett par stickade vantar. Det fixar vi i Västerås då vi ändå skulle dit – tänkte vi. Men det var enklare sagt än gjort. Butik in och butik ut. Visst fanns det vantar men inga som duger att att ha på vintern. Men häftig ser man ut med färgglada händer. Häftig med köldskador.

Efter att ha använt dem en stund kan man kasta dem då händerna antagit samma grälla färger som vantarna. Vi gjorde ett sista försök i en butik som hette XPRS. Jag tror det var så. Om det står för extrapris, express eller extrapress kan jag inte riktigt klura ut. Men jag tror att det står för express då det inte fanns några kassor i butiken.

Ni har säkert också märkt det, att många butiker inte tar emot kontanter längre. Det stora möbelvaruhuset har länge haft det så. Visserligen finns det fortfarande vanliga kassor med kassörskor men man kan också skanna sina varor själv och betala med kort i en terminal. Det underliga är bara att det ändå finns personal där som kontrollerar att man betalar.

Men åter till ämnet. Fanns det då några vantar på XPRS. Näää. Det blev istället en godisbit för en femma.

Vid utgången stod två datorskärmar istället för kassor. Bredvid dörren stod en ung flicka och petade med sina lösnaglar. Godisbiten skulle föras in under en skanner som skall läsa av eankoden.

Men tror ni att det fungerade? Vi kallade till oss den unga damen som lojt släntrade fram till oss. Hon lyckades på första försöket och förklarade nöjt med en överlägsen ton hur det hela fungerade. ”Gamlingar”, det såg jag tydligt att hon tänkte. ”Ungdomar, tänkte jag. ”Vore det inte roligare med ett jobb där man har något att göra”? Som att sitta i kassan till exempel.

Att ta oss ut ifrån detta mammons tempel lyckades vi inte heller med. Hur vi än sprang mot dörrarna förblev de stängda. Kassörskan, eller vad man nu skall kalla henne, var fortsatt upptagen med sina naglar.

Så observerade en kund på väg in våra fruktlösa försök och gick mot dörren utifrån som då öppnades så att vi kunde komma ut. Men underligheterna denna dag tog inte slut där utan fortsatte då vi kom hem. Många har kanske observerat att vi flyttat.

Som alla som flyttar har vi adressändrat vilket givetvis i vårt fall inte räcker. Personen som tagit över vårt gamla hus skickar post som fortfarande går till gamla adressen. Så vi anmälde oss till Svensk adressändring för att begära eftersändning av post. Vad hände?

Jo, denna dag med kontantlösa butiker och ett samhälle där inga gamla hederliga tumvantar finns att uppbringa fungerar ju så klart inte en adressändring heller.

I brevlådan låg bland all annan post ett kuvert som någon taffligt skrivit vår nya adress på. Som om personen haft Lovikkavantar på sig. Inuti låg ett papper att fylla i till Svensk adressändring att man godkänner deras avtalsvillkor. Men varför var vår adress textad för hand? Jo, de hade skickat brevet till fel adress – fast de har vår nya adress, det vill säga anledningen till att vi vill ha adressändring. Häpp!

Annons: