200 år vid tronen – så har hovet överlevt

Kungafamiljen samlad vid mottagningen på Logården i Kungliga slottet med anledning av kronprinsessan Victorias 40-årsdag i fjol. Från vänster: Prinsessan Madeleine, herr Christopher O’Neill, prins Nicolas, drottning Silvia, prins Daniel, prins Oscar, kronprinsessan Victoria, kung Carl Gustaf, prinsessan Sofia, prins Alexander, prins Carl Philip. Andra raden från vänster: Prinsessan Leonore, prinsessan Estelle. Foto: Christine Olsson/TT
Textstorlek:

KUNGLIGT/TT Denna vecka markerar släkten Bernadotte 200 år vid tronen. 
Epoken tecknar ett porträtt över en kungaätt som med svenska mått mätt håller rekord i obruten tronföljd, och som lyckats överleva samhällsomvälvande reformer och kriser – till priset av stora eftergifter.

Annons:

Det var i dagarna, den 5 februari närmare bestämt, 200 år sedan Karl XIV Johan steg upp i den svenska tronen för att bli Sveriges konung – 55 år gammal.

Han hade några månader tidigare anlänt till Sverige från Frankrike, då under namnet Jean Baptiste Bernadotte.

Han föddes bortom adelskretsarna i ett enkelt hem i södra Frankrike, men skaffade sig genom det militära, i egenskap av Napoleons marskalk, både berömmelse och rikedomar.

Dessa medel stoppades sedan in i statskassan i det Sverige han kom att styra under 26 års tid.

Samtidigt lärde han sig aldrig svenska. Allting han skulle bestämma kring och diskutera med regeringen måste ske på franska, och på slottet hade man en översättningsbyrå, säger författaren och populärhistoriken Herman Lindqvist.

Vid den här tiden var Sverige ett fattigt bondeland med drygt ett par miljoner invånare.

Trots att det fanns både regering och riksdag, och att författningen sade att landets styrning skulle delas mellan dem och monarken, hade kungen närmast oinskränkt makt. Han bestämde allt, han var allenarådande.

Likaså hans son Oscar I, han gjorde likadant. Näste kung, Karl XV, han försökte också, men där vände det.

Under 1860-talet rörde det konstitutionella landskapet på sig. När liberala krafter drev på för ökad regeringsmakt tvingades kungahuset rätta sig i ledet. Bland annat avskaffade man ståndriksdagen och införde statsministerämbetet.

Lägligt nog fann den tredje kungen i släktordningen andra intressen att utforska.

– Han var glad, pigg och var med på alla fester och gjorde heller ingen skillnad mellan pigor och grevinnor, säger Herman Lindqvist och beskriver Karl XV som Sveriges mest populära kung, en folkig ”rockstar” med en livsstil som också tog ut sin rätt genom att han avled några år efter 40.

1914 uppstod åter friktion mellan hov och regering i samband med den så kallade borggårdskrisen.

I ett tillspetsat tal med uttryck som ”min armé” och ”min flotta” krävde kung Gustaf V ökade militära resurser, vilket regeringen uppfattade som ett maktövertramp.

Det satte igång en rad händelser som i efterhand bedömts vara det närmaste Sverige varit en statskupp. Krisen fick dock en fredlig lösning när kungen accepterade ett parlamentariskt system, med följden att Sveriges statskick skiftade från brittisk till amerikansk modell.

– Vi fick då en regering förankrad i riksdagen och en kung som avlövades olika funktioner som statschef, säger Olof Ruin, professor emeritus i statsvetenskap.

Kungen tilläts dock behålla viss politisk makt men den fråntogs honom under Torekovskompromissen 1974, när avtal om en ny regeringsform slöts mellan Socialdemokraterna och de borgerliga partierna.

Kungen blev då helt en bandklippare.

– Hela monarkin har förändrats genom varje generation, säger Herman Lindqvist och påpekar att Sveriges nuvarande kung Carl XVI Gustafs välspråk – ”För Sverige i tiden” – skulle kunna gälla för hela släkten.

Anledningen till att de har funnits kvar är att de hela tiden har anpassat sig till tiden. Om de inte gjort det hade de blivit utsparkade för länge sedan.

Vad gäller framtiden ser den ljus ut för hovet, åtminstone vad gäller tillgången på potentiella tronarvingar.

1980 infördes kognatisk tronföljd, vilket innebär att äldsta arvinge oavsett kön ärver tronen.

Kungen bestämde också att alla de ingifta ska få prins- och prinsesstitlar. Det gör att det nu, när prinsessan Madeleine föder i mars, finns nio tronarvingar. Så många har det aldrig funnits i Sveriges i historia.

– Om inte politikerna gör någonting är monarkin tryggad hur många år framåt som helst, säger Herman Lindqvist.

Tomas Lauffs/TT

 

FAKTA Kungarna i släkten Bernadotte 

Karl XIV Johan (Jean Baptiste Bernadotte), regeringstid 1818–1844: Erbjöds tronen sedan krafter i Sverige hoppades på att den välrenommerade generalen med stridserfarenhet från franska revolutionen skulle återta Finland som förlorats till Ryssland under kriget 1808–09. Istället närmade han sig Ryssland på diplomatisk väg i syfte att tvinga Danmark att avstånd Norge till Sverige.

Oscar I, regeringstid 1844–1859: Föddes liksom sin far i Frankrike, och kom till Sverige 1810. Inledningsvis förespråkade han liberala politiska idéer. Bland annat verkade han för införandet av allmän och obligatorisk folkskola och för en reformering av straffsystemet. Han påtalade det orimliga i de medeltida kroppsstraff som fortfarande praktiserades och menade att man istället skulle styra om mot fångvård, idéer som fick spridning också utanför landets gränser.

Karl XV, regeringstid 1859–1872: Studerade vid Uppsala universitet, men var mest intresserad av militära övningar. Ska under sin tid ha satt flera utomäktenskapliga barn till världen. En fortfarande synlig gärning är hans stöd till Nationalmuseum i Stockholm. I samband med sin död skänkte han 400 målningar till museet, och lade där med grunden för de nordiska konstsamlingarna.

Oscar II, regeringstid 1872–1907: Kungaämbetet hade vid den här tiden tappat mycket politiskt inflytande. Kungen sökte därför på eget initiativ upp enskilda politiker för att påverka deras beslutfattning, men utan någon större framgång. Han var konstnärligt begåvad och skrev bland annat poesi under pseudo-nymen Oscar Fredrik.

Gustaf V, regeringstid  1907–1950: Bevittnade under sin tid på tronen två världskrig under vilka han på olika sätt menade att bedriva diplomati. Bland annat skickade han 1941, i samband med Nazitysklands invasion av Sovjetunionen, en privat skrivelse till Adolf Hitler där han tackade honom för ambitionerna att bekämpa den ”bolsjevikiska pesthärden”. Han var också idrottsintresserad, tävlade i tennis under namnet ”Mr G” och vann 1906 internationella SM i dubbel inomhus.

Gustaf VI Adolf, regeringstid 1950–1973: Blev kung vid 67 års ålder i efterkrigstidens Sverige som, jämfört med tiden då hans far satt på tronen, gått från klassamhälle med kungamakt till en demokrati med konstitutionell monarki. Som kung verkade han för att tona ner det ceremoniella och sprida bilden av kungadömet som naturligt anpassligt i en demokrati.

Carl XVI Gustaf, regertingstid 1973– : Övertog tronföljden från sin farfar vid 27 års ålder, eftersom hans egen far som var tilltänkt kungatiteln omkommit i en flygolycka då Carl XVI Gustaf bara var ett år gammal. Han är den kung som suttit längst på tronen i Sveriges historia.

Källa: NE, ”Gustaf V. En biografi”

Annons: