En av länets bästa platser att skåda fåglar på våren

Textstorlek:

Vad är vår. Tja, enligt SMHI är det när dygnsmedeltemperaturen är i stigande och över noll grader men under tio plusgrader. Och det är precis vad vi haft den senaste veckan och lite drygt det. Men sent är det, kan man konstatera.

Men så en dag i förra veckan dök både sångsvanar och tranor upp i stora mängder – inte minst på våtmarkerna kring sjön Gnien i Ramnäs. Men åtminstone i förra veckan var det fortfarande is och hårt kring sjön som egentligen är en del av Kolbäcksån. Det är hur som helst en av länets finaste fågelsjöar där man kan få se årta, skedand, kornknarr, svarttärna och småfläckig sumphöna, bland annat.

Men nu är det sångsvan som gäller vilka rastar här i stora mängder på våren. Det är de som sätter sin största prägel på området från nu och en månad framåt innan de drar vidare norrut. Men också stora flockar av skrattmås gillar platsen.

Det är väl de två arterna som märks mest vid ett besök i fågeltornet. Men där hörs också storspovarna med sina flöjtande läten.

För tre år sedan restaurerades fågeltornet och en fin spång, nära en kilometer lång, från en parkering vid länsväg 252 anlades. Den senare gör att man inte behöver stövlar för att ta sig ut till tornet vilket är bekvämt.

Gnien är också ett naturreservat vilket förvaltas av Länsstyrelsen. Ytan är på 237 hektar (158 hektar land och 79 hektar vatten). Reservatet ingår i EU:s nätverk av särskilt värdefull natur – Natura 2000. Dessutom är det fågelskyddsområde vilket innebär att det är tillträdesförbud, förutom på spången och i tornet, mellan 15 mars till 15 maj. Längs med sjön är det dock besöksförbud ända till 15 juli. Däremot är det tillåtet att åka båt eller paddla kanot genom reservatet även under dessa perioder. Men det duger gott att beskåda fåglarna från det fina tornet.

Själv besökte jag tornet en dag mitt i veckan och inte en människa syntes till. Kanske detta bidrog till att fåglarna betedde sig oskyggt och kom väldigt nära. Men som vanligt höll sig hägrarna lite på avstånd vilket de av skeptisk natur brukar göra.

Likadant är det med storspovarna som med sin välkamouflerade fjäderdräkt försvinner väl i det fjolårsbruna gräset. Men deras vackra drillande avslöjar ändå deras position.

Men de som underhöll mest var trots allt skrattmåsarna som kivades nedanför tornet. Ett evigt skränande där de letade mat i fukten.

Så flyger någon upp vilket får alla att nervöst lyfta simultant för att liksom undra om det är någon fara på gång.

Tranorna och sångsvanarna beter sig betydligt coolare även om en och annan kort skärmytsling sker om någon artfrände kommer för nära. Längre ut i sjön simmar kniporna och kivas också de sins emellan.

Så passa på, det är nu det händer.