En vit hund är inte så kul på våren

Textstorlek:
Annons:

Den lilla vita hunden har det inte lätt just nu. När snön smälter – speciellt i år då det varit mycket snö – är det alltid duschen som gäller efter en promenad. Och det känner han till. Inte minst märks det då man är ute på promenaden. Han försöker i möjligaste mån undvika lera och söker upp snösträngar att gå på. Vatten går bra, där kliver han oftast bara på. Han har lärt sig att smuts i pålsen betyder duschen och att duscha hör inte till hans favoritsysselsättningar. Att han inte är överentusiastisk visar han med all önskärd tydlighet då man kommer in. Han liksom backar in ifrån ytterdörren. Dessutom vet han att då husse tar av sig skorna innan selen tas av då är det fara å färde. Han försöker hålla sig så långt ifrån mina händer som möjligt – det är nämligen de som greppar runt magen vilket betyder att det är dags för badkaret på övervåningen.

Tidigare vårar har han alltid protesterat genom att morra eller nafsa efter händerna. Det har jag också vetat så därför har handskar varit ett måste. Men nu har han resignerat då han vet att han hamnar i duschen oavsett. Det som tidigare varit en match, en kamp har nu blivit hur lätt som helst. Han säger inte ett pip utan försöker bara backa så mycket som möjligt. Och han vet vem han skall akta sig för – mig. Det är ju alltid jag som lyfter honom. För den bättre hälften beter han sig inte alls så utan står snällt och väntar på att selen skall kopplas av – utan att streta emot.

Skulle jag dock glömma bort mig och ta av selen innan skorna åker av är det kört. Att försöka få tag i honom efter det kan man glömma. Då visar han med all önskvärd tydlighet att:

”Jodu, försök fånga mig om du törs. Jag kommer att slita dig i stycken”.

Då är det säkrast att låta bli och istället ta fram damsugaren och följa i hans spår.

När man väl ställt honom i badkaret står den lilla vita bara still och låter selen tas loss utan en min. Kanske han har insett efter alla duschar att det trots allt är skönt att slippa vara smutsig. Under tiden som duschstrålen sprutar mot hans tassar och underrede klipper han bara lite med öronen och finner sig i det hela. Han går till och med på att tvålas in med ett väldoftande hundschampo. Men det är jobbigt när matte skall gnugga bort tvålen, då kan det komma lite morrningar som egentligen inte betyder mer än att ”är ni inte klara snart”.

Badhandduken är inte heller så populär. Att bli upplyft och gnuggad hör inte heller till favoriterna. Men även det genomlider han – faktiskt varje dag den senaste tiden. När man håller det lilla livet i famnen är man glad att det inte var en samojed vi skaffade. Jag har tänkt på det många gånger då jag möter någon med en stor, hårig hund. Tänkte de på ett den lilla söta valpen de tog hem en dag kommer att bli stor och omöjlig att lyfta hur som helst? Undrar hur man gör ren en sådan hund. Kanske det blir direkt in i garaget för att spolas med en slang. Men om man inte har ett garage?

När man väl torkat den lilla vita – ja, torkat och torkat – det rinner i alla fall inte vatten ifrån honom och ställt ned honom på golvet börjar cirkusföreställningen. Han rusar runt i hela huset som en galning som för att fartvinden skall torka resten. Eller också är det helt enkelt ett lyckorus över att vattenproceduren är över.

Annons: