Sverige och FN – inte som förr

Textstorlek:

Sverige har en lång FN-tradition där Dag Hammarskjölds tid som generalsekreterare är höjdpunkten. I fredags och lördags besökte ledamöterna i FN:s säkerhetsråd Backåkra i Skåne. Gården köptes 1957 av Dag Hammarskjöld med tanken att han skulle bosätta sig där efter avslutat uppdrag i FN. Så blev det som bekant inte eftersom svensken omkom 1961 i en flygolycka i Ndola, nuvarande Zambia.

Som ett av FN:s sex huvud­organ ska säkerhetsrådet ansvara för ”upprätthållandet av internationell fred och säkerhet”. Med sina femton medlemmar ska rådet granska varje situation som kan leda till en inter­nationell konflikt och föreslå hur situationen ska lösas. Det är också säkerhetsrådet som ansvarar för FN:s trupper i oroliga områden i världen. Alla medlemsländer i FN har gått med på att följa säkerhetsrådets beslut. Fem medlemmar är permanenta (Frankrike, Kina, Ryssland, Storbritannien och USA), medan de övriga tio väljs in fem åt gången vartannat år.

FN är en brokig skara och många av länderna är inga vänner av vare sig demokrati eller mänskliga rättigheter, inte ens bland de fem permanenta medlemmarna. Men som Winston Churchill sa, ”vi har inget bättre”. Han syftade på demokratin som statsskick men uttrycket kan väl tillämpas på världsorganisationen. FN blir aldrig starkare än sin svagaste länk. Ändå kan vi inte vara utan det.

Hur har då Sverige utnyttjat sin plats i säkerhetsrådet för att stärka FN och öka förutsättningarna för fred och öppenhet? Ja, det återstår att se. Än har vi inte facit. Det som kan konstateras redan nu är att den intensiva och dyra svenska kampanjen för en plats i FN:s säkerhetsråd inte var särskilt transparent. UD och Sveriges representation i New York använde under mer än ett år ett parallellt datasystem vilket hindrade allmänheten att ta del av närmare 900 sidor med information om regeringens kampanj för en plats i FN:s säkerhetsråd. Allt enligt Dagens Nyheter.

UD har fått svidande kritik från riksdagens konstitutionsutskott (KU) och justitieombudsmannen (JO) för bristande öppenhet. Utrikesminister Margot Wallström har fått svara inför KU men inte kunnat göra annat än att humma om att en skärpning ska ske.

S-MP-regeringen säger sig föra en ”feministisk utrikes­politik”. Samtidigt exporterade Sverige krigsmateriel för tusen miljoner (= en miljard) kronor till icke-demokratier under 2016. Sju av dessa länder var rena diktaturer.

”Förstår inte hur vapenexport rör feministisk utrikespolitik” är rubriken på en avslöjande intervju med Margot Wallström i SvD 21 april 2018.

De undvikande svaren blir desto mer pinsamma mot bakgrund av att artikelserien där intervjun ingår heter #svarapåfrågan. Målet är att få politiker att ge tydliga svar.

I utrikesministerns fall lyckades det inte.

Sverige behöver en ny utrikesminister.

Bo Höglander