Fotbollen behöver hjälp

Textstorlek:

VM-febern har svept in över Sverige , men hundratals fotbollsklubbar i landet har problem med att hitta frivilliga funktionärer till sin verksamhet. Bristen på ideellt engagemang inom klubbarna är ett generellt problem.

Annons:

Andreas Engblom , 45 började spela fotboll som sjuåring. Som vuxen har han spelat i högre divisioner bland annat i VSK , Skiljebo SK och Irsta IF. Till vardags jobbar han som idrottslärare och två av de egna barnen spelar fotboll.

Andreas Engblom är fullt medveten om de generella problemen med att få folk att engagera sig ideellt men det är ingenting han märker av i de egna barnens klubb Irsta IF.

– Där är det ett stort föräldraengagemang, kanske för att det är en mindre ort med små avstånd där alla känner alla.

Däremot har man som i många andra klubbar svårt att rekrytera äldre ungdomar i klubben som tränare, något Andreas Engblom tycker är mycket synd.

– Att äldre fostrar yngre är ju idealmodellen och det klassiska inom idrottsrörelsen. I vissa klubbar, som Skiljebo SK fungerar det fortfarande i stor utsträckning så. Det kan dessutom göra väldigt mycket för ungdomars egen utveckling att vara tränare för yngre. Eller domare, som ju kräver sin mentala styrka.

Att det i vissa klubbar finns ett mer eller mindre uttalat krav på ett starkt  föräldraegagemang för att ens få vara med är problematiskt på flera sätt, menar han.

– Då kan det gå åt riktiga talanger. Hur stor föräldrasupport hade Zlatan Ibrahimovic under sin pojklagstid?

Som idrottslärare och av egen erfarenhet är Andreas Engblom väl förtrogen med hur mycket fotbollen kan betyda för det fysiska, psykiska och sociala välmåendet.

– Därför ska alla ska få vara med oavsett hur deras hemstatus är och om de har föräldrasupport eller inte.

Vad är ditt tips till klubbar som har problem med ideellt engagemang?

– Tvång löser ingenting utan nyckeln till allt är göra det till något kul och inte en stressande belastning, säger Andreas Engblom utan att tveka.

– Vi försöker få föräldrar att hjälpa till men de föräldrar som inte vill eller kan trökar vi inte berättar Rolf Carlstrand från NAIF i Norberg. Inte heller här har man några större problem med att få folk att engagera sig.

– Många bor alldeles intill fotbollsplanen och då blir det naturligt att hjälpa till. Vi har dessutom en gammal trotjänare som medverkat i Sverigeresan, Arne Löwdin som är över 80 år. Under sommarens fotbollsskola ställer de äldre ungdomarna upp som lärare för barnen och en del av ungdomarna går domarutbildning.

– Men visst kan allt bli bättre också här säger Rolf Carlstrand.

– Vi är väldigt glada åt att många av de barn och ungdomar som fått asyl i Norberg de senaste åren börjat spela hos oss. Men det är ofta svårt att nå ut till deras föräldrar och det är en sak vi kan jobba på.

I föreningen Fagersta Södra, som håller till på Onsjövallen och har omkring 350 aktiva spelare står man inför stora

utmaningar. Idag har man runt 40 ledare och funktionärer varav de flesta är äldre spelare, före detta spelare eller föräldrar.

Också här har man problem med att rekrytera äldre ungdomar som tränare.

– Men det är mycket vårt eget fel säger Leif Westberg som är sekreterare i klubben. Vi kan inte skylla på dem som spelar utan vi måste göra en plan för hur vi kan möjliggöra för fler att bli tränare. Det gäller mängder av andra funktionärssysslor också. När det gäller domare har vi dock nyligen genomfört en stor satsning så just där har vi inga problem.

Onsjövallen ligger 8 kilometer från centrum och vägen dit går längs med den smala och hårt trafikerade väg 252.

Fagersta Södras vision är att vara en klubb för alla och för att möjliggöra för barn som inte får skjuts att ta sig till träningen har man en minibuss som tränare åker runt och hämtar upp barn med.

– Men den bussen täcker inte på långa vägar behovet. Där håller vi just nu på att titta på lösningar tillsammans med näringsidkare och andra föreningar berättar Leif Westberg.

En annan viktig del i ledet att vara en klubb för alla är laget för funktionsnedsatta, Fagersta Flyers. Där är den yngsta spelaren sex år och den äldsta femtiosju.

Leif Westbergs råd till klubbar som har brist på ideella krafter är att tänka lite utanför boxen.

– Vi ska till exempel besöka en invandrarförening i Fagersta, för att presentera oss och berätta om vår verksamhet. Fotboll är en väldigt global sport många nyanlända har egen erfarenhet av , men ofta har de låga kunskaper om hur det svenska ideella föreningslivet fungerar och att vi mer än gärna tar emot hjälp.

– Vi hoppas också att fler som slutar som aktiva spelare eller vars barn slutar som aktiva spelare ska vilja stanna kvar och vara aktiva i klubben på andra sätt. Alla som vill hjälpa till med något välkomna.

Ett praktexempel på en före detta fotbollsförälder som stannat kvar har klubben IK Oden i Västerås.

Det är över 30 år Nils-Ove ”Noa” Anderssons egna barn slutade spela fotboll. Men fortfarande är han djupt engagerad i klubben. Nils-Ove ”Noa” Andersson står ofta i kiosken, gör en del av ”kringfixet” runt hemmamatcherna och sitter i styrelsen.

– Det är bara roligt att komma ut och träffa folk och kunna hjälpa ungdomar tycker Noa.

Hans bild är att det idag är jättesvårt att få föräldrar att engagera sig i klubben och att det bara blivit svårare med åren.

– Det är väl stressigare idag än när en annan växte upp och när ens egna barn spelade. Idag jobbar oftas bägge föräldrarna heltid och man kanske prioriterar sin fritid på ett annat sätt, det kan spela in, funderar han.

Många av de föräldrar som ändå engagerar sig har själva spelat i IK Oden som barn.

– Det är jättekul att se folk komma tillbaka efter många år, nu med sina egna barn. Klubbandan är bra i IK Oden och vi funktionärer har väldigt trevligt ihop säger Noa.

Annons: