Kriser upplevs olika hemma

Textstorlek:

Jag har semester och till skillnad mot i fjol verkar det bli ett fint sommarväder. Förra sommaren var ju bara regnig och kall. Om jag inte minns fel åkte grillen bara fram en gång. Nu är det dock lika knepigt att grilla fast tvärtom skulle man kunna säga. Man får verkligen tänka sig för då det är så torrt som det är i markerna.

Men samtidigt som jag gick på semester damp en dyster broschyr ned i brevlådan – en broschyr som alla hushåll får. Den heter ”Om krisen eller kriget kommer”. Kul semesterlektyr, eller hur? I den finns information om vad man som privatperson behöver ha hemma om ett terrorattentat sker eller ett krig utbryter. Men också om hur man skall bete sig vid naturkatastrofer.

Bland annat finns en lång lista på mat man kan bunkra upp med – företrädesvis konserver. Jag saknar dock ravioli på listan eller Soldatens ärtsoppa som skulle passa väl i sammanhanget. Inga chips och ostbågar finns heller med. Det är ju käk, förvisso onyttig sådan, men som håller sig länge. Man får också tips om hur man gör om toaletten inte fungerar. Här kan man placera kraftiga plastpåsar i toalettstolen eller plastsäckar går också bra. Det sistnämnda måste vara för den stora familjen.

Men nu vill man ju samtidigt att vi inte skall köpa plastkassar då vi handlar så det kanske inte finns sådana hemma. Hur gör man då? Något alternativ får vi inte. Sker krisen under den kalla årstiden kan man bygga en koja under ett bord får man veta. Vidare står det att, citat:

”Om Sverige blir angripet av ett annat land kommer vi aldrig att ge upp. Alla uppgifter om att motståndet ska upphöra är falska”. Det låter lite som när Winston Churchill höll tal till Storbritannien under andra världskriget. ”We will never surrender” är en klassiker. Men det var väl också så man tutade i de japanska trupperna i Stilla havet att inte tro på att man gett upp. Det ledde till att de sista soldaterna inte gav upp förrän på 1970-talet på någon glömd atoll i havet.

Jag har som ni märker läst broschyren från pärm till pärm och härom dagen undrar jag om inte den lilla vita hunden också gjort det. Den bättre hälften skulle ägna tid ute i trädgården och ropade på hunden att följa med ut. Vi brukar ha honom i ett långt snöre så han kan uppsöka skugga om solen blir allt för jobbig. Hon ropade och ropade. Men ingen hund.

Så hörde jag ett skrapande ljud någonstans ifrån. Jag trodde han låg vid mina fötter på kontoret vilket han brukar då jag jobbar. Men krafsandet lät liksom dovare än vanligt. Jag hade då jag satte mig vid datorn flyttat på en papperskorg för att komma åt en pärm. Papperskorgen hamnade framför ett par garderobsdörrar och det var därifrån skrapandet kom. Jag öppnade och ut slank en liten vit hund som inte gett ett ljud ifrån sig. Troligen tyckte han det var mysigt därinne eller så hade han läst om skyddsrummen i broschyren.

För det var faktiskt så att det just då var kris i hans värld. Matskålen var nämligen tom.