Låt barn leva i frihet och glädje

Textstorlek:

Utvecklingen måste stoppas. Ja, det gäller utvecklingen av att barn och ungdomar mår allt sämre. Den psykiska ohälsan har sjunkit i åldrarna. 11-åringar som känner nedstämdhet, oro och har svårt att sova har ökat enormt mycket, enligt en ny enkät från Folkhälsomyndigheten. Enkäten har skickats ut kontinuerligt sedan 1980-talet och under den perioden har andelen 11-åringar aldrig haft så stora psykosomatiska problem som nu. Organisationen BRIS, Barnens rätt i samhället, dit många oroliga barn hör av sig uppger att anser att det beror på pressen i skolan, betygshetsen.

Samtidigt vet vi, enligt statistik från Försäkringskassan, att antalet sjukskrivna som är utbrända är utbrett. I fjol rapporterades det om att antalet sjukskrivna med utmattningssyndrom sexdubblats och att de som bränns ut är allt yngre. Organisationer slimmas och både privatliv och arbete ställer höga krav på människor och nu har vi alltså fått det bekräftat, det som tidigare skildrats i olika medier, att även barn drabbats av de hårda omständigheterna.

Jag har själv varit med om att barn gråtit över pressade situationer med anledning av hårda krav i skolan. Redan i lågstadiet duggar de nationella proven mycket tätt efter varandra. Så minns jag inte att det var när jag var barn, under 1990-talet. Under lågstadie- och mellanstadietiden behövde jag inte tänka på nationella prov och betyg. Jag kunde sova om nätterna och vakna till en ny dag och orka med den. Det var först i högstadieåldern som man fick känna på den pressen.

Tiderna har förändrats. Det har blivit tuffare sedan dess, samhället har blivit hårdare och prestationshetsen är svårast för dem som vill vara duktiga.

Många blir utbrända och jag mötte senast en person i helgen som hade varit utbränd. Utbrändhet är inget som man kan vila upp sig från. Många vittnar om att man kan bli frisk, men att man är inte är lika tålig när man kommer tillbaka som man var innan.

Jag tänker ibland på hur oerhört sköra människor är och att vi måste vara mer rädda om varandra. Att vara rädda om familj och vänner, men även mot främlingarna vi möter på gatan. Ibland grips mitt hjärta speciellt av smärta för de som inte har någonting. För dem som kanske har haft ett bra liv, men att det sedan som i en handvändning har gått utför på grund av en livskris av något slag. De som kanske kämpat hårt tidigare i sina liv och kanske har haft höga betyg och bra jobb men som har förlorat allt. Att bygga upp tar mycket tid, men att rasera kan gå snabbt.

Vi behöver ha mer kärlek för varandra. Jag tror att vi behöver påminnas om det varje dag, att om vi inte har kärlek så har vi ingenting. Det finns inget ont i kärleken, kärleken är tålmodig och god. Om också landets ledare käkade en stor portion kärlek till frukost, lunch och middag varje dag och sedan delade med sig av det i sina beslut så skulle det kunna vända skutan och fler 11-åringar skulle kunna få kunna leva sina liv i frihet och glädje som de barn de är. Imorgon är landet Sverige deras.