Ordet kris har fått större innebörd

Textstorlek:
Annons:

Kris. Det laddade ordet har aldrig haft större innebörd för landet än vad det haft under den senaste tiden. Nu har ledarna för landet börjat vakna och inse allvaret, de vill förbereda landet på flera sätt. Informationen till invånarna om hur krig eller kriser ska hanteras har också landat i var mans och kvinnas brevlåda.

Förhoppningsvis börjar fler att förbereda sig inför det man egentligen inte kan förbereda sig tillräckligt för, det vill säga det oförutsedda. Det som ännu inte inträffat.

Vi har bara nuet. Carpe diem låter inte så illa i sammanhanget. Det gäller att fånga nuet och göra det bästa för framtiden.

Undersökningar visar att det är landsbygdsbor som är bäst förberedda för kriser. Landsbygdsbor som oftast fått stå tillbaka till förmån för stadsbor. Skolor och butiker lägger ned. Långt till affärer och skolor, problem med skolskjutsar, problem med vägar. Listan kan göras lång. Komplicerade frågor. Men vad hände med landet där det pratades om att alla ska ha det lika och att ”klass-skillnader ska jämnas ut”? Detta är bara ett ordval som är en utopi.

I den bästa av världar har inte pengarna det största fokuset. Men så är det, i världen och landet, att det är pengarna som styr. Annars skulle man se till människors bästa, kärleken och omtanken om varandra skulle regera.

Jag minns när jag åkte till Rytterne skola, då de var rädda att skolan skulle läggas ned. Det var en bra miljö för barnen, nära naturen och med mindre storlekar på klasserna.

Jag minns när jag intervjuade en tjej där kommunen beslutat att hon skulle få gå långt till skolbussen, på en väg som var farlig i mörker och dålig sikt och där tung trafik förekom. En väg som även oroade föräldrarna.

Jag minns när jag intervjuade butiksägaren till en butik som skulle läggas ned, byborna handlade inte tillräckligt mycket där. Förmodligen till förmån för någon större butikskedja i stan.

Det verkar hela tiden vara de stora och starka som vinner. Men det finns ett bibliskt uttryck som heter: ”Många som är sist ska bli först”. Ofta har landsbygden kommit sist i samhällets prioriteringar. Men snart kan det vara dags för landsbygden, som varit sist, att bli först. Det väntar runt hörnet.

Eldsjälarna är landsbygdens superhjältar som står upp i vått och torrt. De som inte ger vika, utan de som går samman och ställer upp för varandra. Visst är det så att de som tjänar andra är de som är störst. Här finns inget individualistiskt ”Stockholms-tänk”.

På landsbygden finns inget ”vi och dem”-tänk, utan det finns ett enhetstänk. Man ställer upp för varandra. När inte samhället finns där som ett skyddsnät så frodas kreativiteten och lösningar hittas. Det är det som gör att landsbygdsbor under en lång tid har övats till att ha en inpräntad överlevnadsinstinkt.

Det kan bli så att de som har haft det bäst kan bli de som kommer att få det sämst. De som inte delade med sig kan komma krypande till de som är starkast i kriser: landsbygdsbor. Frågan är om landsbygdens folk öppnar eller stänger dörren då. Det återstår att se.

Annons: