I ljuset ser allting annorlunda ut

Textstorlek:
Annons:

Jag låg hemma i soffan och det kändes så tungt i sinnet. Den där vilopausen i soffan var så välbehövlig, långt bort från alla intryck och allt brus i samhället. Jag tittade ut genom fönstret och min blick föll på granarna i horisonten.

Alla granarna såg likadana ut under solens frånvaro, dystra och trista i den enhetliga mörkgröna färgen. Men när jag låg där och tittade ut över skapelsen så kom ett starkt ljus över hela samlingen av granarna och plötsligt kunde jag se dem på ett annorlunda sätt. De bar inte alls samma färg, som det vid en första anblick såg ut som, utan de skiftade i många olika sorters gröna nyanser. Jag sken också upp och slogs av att det var så vackert hur de i sina olika nyanser passade så bra intill varandra.

Jag låg där ett bra tag i soffan och njöt av det vackra i det enkla. I det som fanns precis mitt framför mig. Jag behövde inte åka jorden runt för att finna det.

Jag tänkte på hur annorlunda saker och ting ser ut när ljuset kommer över det.

I ljuset ser man skavankerna, det operfekta.

I ljuset ser man saker som behöver förändras.

I ljuset ser man också det som är fint, det som varit i skymundan framhävs och strålar.

I ljuset kan jag se saker som jag tidigare inte sett. Saker jag inte hittat kommer fram. De fanns hela tiden där, men i mörkret var det borta för mig.

Så är det med människor också. Vissa personer lever i skymundan och har så många gåvor som inte kommer fram. Andra lever ett liv med falsk fasad, men när det avslöjas och kommer fram i ljuset så ser de helt annorlunda ut.

Visst har det alltid varit aktuellt, problemet med att männi­skor behandlas olika. Det har alltid funnits och kommer nog alltid finnas människor som nedvärderar andra. Det syns överallt i samhället – på arbetsplatser, i skolor och på allmänna platser. Men det har alltid varit och kommer alltid att vara fel att se ned på andra människor.

På sista tiden har hatbrotten i Almedalen hamnat i strål­kastarljuset. Vi bestämmer själva hur vi vill vara och hur vi ska agera. Vi kan bara ta ansvar för våra egna handlingar. ­Sedan kan vi försöka påverka andra människor att välja att göra gott, men vi kan aldrig tvinga någon annan att göra det. Jag har ­insett att vissa människor kanske aldrig kommer att förändras. Det enda vi kan göra är att gå samman och visa vårt stöd till de svaga och utsatta i samhället. De som inte har en röst. Vi bildar tillsammans hand i hand en ring, som en mur, runtom dem som ett beskydd mot dem som vill skada dem.

Och bokstäverna som bildar ordet konsekvens, behöver tas på allvar. Vi kan inte fortsätta att vara snälla mot dem som väljer att begå onda handlingar. Straffen är ofta för lindriga. Till slut måste folk som begår brott eller är elaka lära sig att dåliga val får en hård och jobbig konsekvens. För när mattan dras undan blir det inte längre bekvämt att stå på den. Fallet är för smärtsamt.

Så låt ljuset lysa över oss så att vi kan se varandra tydligare. Alla människor är betydelsefulla och viktiga. Vi bär olika nyanser och kompletterar varandra i våra olikheter. Vi behöver varandra i kampen.

Annons: