Kan ett parti hamna i gärdsgårdsserien?

Textstorlek:

Nu är vi inne i slutspurten inför valet. Opinionsundersökningar visar på än det ena, än det andra. KD, L och MP ligger enligt dessa risigt till. De kanske får lämna riksdagen helt enkelt. Det där har jag funderat en del på. År efter år har vi ju vant oss vid att de skall finnas i maktens korridorer. Men vad händer om de åker ut? Det har mig veterligen ingen analyserat. Är det som i fotboll att de ramlar ner en division eller vad händer? Eller finns de inte mer? De hamnar ju inte ens i opposition. De kanske bara faller i glömska.

Och vad händer med Busch Thor, Jan Björklund, Isabella Lövin och Gustav Fridolin plus andra kända ansikten i dessa partier? Blir det som i fotbollens silly season där det köps spelare hit och dit. Är det likt fotbollsspelare eftertraktade av de andra partierna så de köps upp? Eller blir de draftade som det heter i den nordamerikanska hockeyligan NHL. Det vill säga, de andra får vara snabba på att få första tjing på exempelvis Valter Mutt från MP.

Ingen kan däremot bli årets rookie för det blir sällan någon i ett förlorande lag utsedd till. Annars kan ju en regering liknas vid ett lag i fotboll. Det talas alltid populärt om att en ny regering skall bygga ett lag och ibland kan man tycka att de är lite offside. Och visst är det lite stolpe ut tidvis. Men de talar aldrig om att gå i mål utan gillar mer när det är långbänk med utredningar och remisser.

Kastat in handsken har dock en och annan gjort. Rekordet måste väl ändå Maria Borelius ha som fick avgå som moderat handelsminister efter åtta dagar. Men att göra bort sig i politikens värld är ingen sport – det finns det hur många exempel som helst på. Årets val kommer tveklöst att bli en nagelbitare, precis som en VM-final i ishockey. Vem åker in och vem åker ut verkar det handla om i år.

Och om nu någon åker ut kommer huvuden att rulla. Vi kommer att få se många nya ansikten i partitopparna, dock utan att veta det. Till en början kommer det att talas mycket om de som eventuellt fått lämna riksdagen men med tiden kommer de snudd på att hamna i glömska. Det kommer inte att bli lätt att ta sig tillbaka. Det är lika svårt som att ha ramlat ur SHL, högsta hockeyligan, och sedan försöka ta sig tillbaka. Det är hockeylaget Leksand ett bra exempel på. Det finns inget annat lag som tagit hissen så många gånger.

Här hjälper det inte heller att dopa sig, utgången av valet är helt utom kontroll för riksdagspartierna. Det är vi väljare som för en gångs skull, dock bara vart fjärde år, får bestämma själva. Det kan ingen politik i världen rubba på. Men jag ser nog hur de desperat åker runt och sätter upp sina valaffischer både högt och lågt. Ännu har jag dock inte sett någon som fångat min uppmärksamhet nämnvärt. Det är som vanligt, skola och välfärd och så någon om trygghet.

Kommer vi då att sakna dessa partier? Det är en samvetsfråga så den får ni fundera på själva. Som sagt, ingen har analyserat vad som händer med dessa partier. I detta land är vi vana med dem sedan länge, det har alltid varit så. Visserligen har de ändrat både namn och loggor men grund­ideologierna är desamma. Men vi får se. Opinionsundersökningar är en sak – vad väljarna säger en helt annan. Titta bara på valet i USA.