Hur kalebassbantar man?

Textstorlek:

Nu så här efter semestrarna passar alla tidningar på att bräcka varandra med artiklar och reportage om hur man bäst skall gå ned i vikt. Förutom att läsa om hur kändisar bär sig åt för att hålla sig i form får man tips om olika bantningsmetoder. Sexdagarsdieten, LCHF-metoden, Medelhavsdieten, GI-dieten och den Nordiska dieten. Ibland dyker det upp någon rubrik om hur man gör för att bli av med sin ballongmage. Men om man som jag ser ut mer som en kalebass finns inga tips. Har ni någonsin hört talas om metoden kalebassbantning?

Eftersom man vill ha ett snabbt resultat så låter väl sexdagarsdieten som en bra idé. Men jag misstänker att namnet är taget ifrån sexdagarskriget och är snabbt men plågsamt. Nordiska dieten, vem har hört talas om den, går ut på att man äter fet fisk som lax, makrill och sill och magra styckningsdelar. Det låter som vilket julbord som helst och det är man ju less på redan på juldagen. LCHF då? Jo, det låter som en bluff då man skall äta mycket kött, fisk, ägg och grönsaker. Smör, grädde och avokado är också tillåtet. Det låter som en vanlig vecka tycker jag.

Medelhavsdieten tillåter mycket grönt, omättat fett som oliv- eller rapsolja, vitlök, lite mejeriprodukter, grovt bröd samt små portioner fisk och skaldjur. Låter okey men påminner lite väl mycket om vilken kräftskiva som helst. Speciellt som inget är förbjudet här och att man får inta gräddtårta, bakelser och sprit. GI-metoden säger att man skall undvika det som växer i marken samt ris, bönor och majs. Och man skall satsa på fleromättade fetter som olivolja. Låter mördande trist.

Men hur kalebassbantar man, det får man inget svar på. Men kom ihåg var ni läste det först. Kalebassbantning dyker säkert upp på någon löpsedel. Det är bara att fortsätta att se ut som skylten varning för guppig väg då man lägger sig på rygg. Eller en varning för väggupp. Apropå det var vi nyligen i Stockholm och såg då en helt ny skylt. På den stode det:

Varning för ojämn gångbana!

Att vägarna i landet för det mesta är under all kritik är ingen nyhet. Men att gångbanorna också börjar inställa sig i den skaran var något nytt. Överallt sitter det skyltar om guppig väg eller risk för stenskott. Skyltarna känns överflödiga för det där vet man redan. Det vore mer uppseendeväckande om man råkar stöta på en slät och fin väg där skylten istället sade varning för slät vägbana. Överraskningen över detta kanske gör att man tappar kontrollen av pur glädje.

Det är som hemma hos mig på en av promenadvägarna jag brukar gå med hunden. Där står en skylt som upplyser om att den plogas eller sandas ej. I vintras stod jag där med snön upp till låren och tänkte att någon mer överflödig skylt har jag sällan skådat. Jag vet inte om kommunen tycker att invånarna är speciellt korkade men inför anblicken av den vägen känner man på något vis att den varken sandas eller plogas. Man kan också vända på det eftersom skylten står där året om. Varför skulle det sandas och plogas på sommaren? Speciellt som det är en grusväg. Kanske det är någon som försiktigt känner med foten innan denne tar ett kliv in på vägen. Kan det vara halt?