Jag trodde att jag tröttnat på julen

Textstorlek:

Jag trodde att jag hade tröttnat på julen, det är ju samma sak varje år. Ett ekorrjul där julklappar varvas med julmat och det alltid är extra allt istället för lätt och sparsmakat.

Ljudet av samma julmusik som spelats om och om igen varje år sedan min födelse vibrerar ut i högtalarna på alla radiokanaler. Det börjar bli tjatigt. Eller som man brukar säga: Inget nytt under solen.

Och så faller jag för grupptrycket under julen. Jag hade inte tänkt att satsa på någon julgran i år, men nu ville min syster att vi skulle åka och köpa granar i helgen och efter lite övertalning och när jag dessutom fick låna hennes julgransfot så var det ju inte mer att göra än att släpa sig in hos butiken som säljer både rödgran och kungsgran.

Efter att ha analyserat dem alla blev det en med en spindel i, den var vackrast och billigast. Med all kraft släpade jag granen till nätinslagningen och ramlade med den i gången på vägen dit. Det blev mycket skratt. Vi är som Piff och Puff jag och min syster. Det är alltid lika roligt när vi ska köpa julgran. Ett år fick vi knappt in granen i bilen. Nu har man ju tur att ha tillgång till bil, hur vore det att släpa granen på E18 hela vägen hem? Ingen höjdare skulle jag tro.

Nu står granen, trots att jag inte skulle ha någon, där i vardagsrummet och barrar så här flera dagar innan jul. Den står där och väntar på att bli klädd. Det är så otroligt mysigt med gran och jag bara håller tummarna för att några barr finns kvar på grenarna lagom till julaftonens morgon.

Den här morgonen när jag satte mig i bilen igen och tryckte på knappen till radion så visste jag precis vad som skulle komma, samma jullåtar om och om igen som på repeat och jag tänkte att det nog finnas någon sorts trygghet i detta. Att allt är som det brukar, att allt är som det alltid har varit varje år vid den här tidpunkten. Jag kanske inte har tröttnat på julen i alla fall.

Det finns en trygghet i våra fina traditioner och dem ska vi vara rädda om.

Men jag tror att många med mig längtar tillbaka till grunden, till kärnan om varför vi firar jul. Är det för paketen? Är det för granen? Är det för maten?

Nej, för mig är det för den sociala samvaron och för det som julen egentligen handlar om – kärlek, försoning och hopp.

All press om att allting ska vara ”perfekt” framkallar en hysteri hos folket.

Men nu är det så skönt med att det på något sätt blivit legitimt att till exempel handla julklappar som är andra hands-varor. Jag har själv handlat på second hand till en julkalender som jag knåpade ihop.

Men på frågan om vad jag själv önskar mig i julklapp så är det ingenting materiellt. Ju färre onödiga prylar som man inte behöver, desto bättre tycker jag

Jag önskar och ber istället om: fred på jorden, beskydd till alla som inte kan försvara sig, total utrotning av sjukdomar, ondska, våld och ensamhet. Jag önskar mirakler för dem som behöver det, ett ljus i mörkret.

God jul och gott nytt år!

Cecilia Eriksson