Miljöbovar för en dag

Textstorlek:

Mycket konstigt skall man vara med om. Av olika anledningar var jag och den bättre hälften tvungna att flyga till Finland över en dag. Till saken hör att det är ett antal år sedan vi nyttjat detta färdmedel. Så oss kan ingen beskylla för att vara miljöbovar – förutom nu då. Vid gaten var vi inte heller många så utsläppet från flygplanet kontra antal passagerare ökade på vars och ens miljöpåverkan. Vi var nämligen bara ett tiotal personer som skulle flyga över till Helsingfors. Det fanns dock en person som vägde upp det hela – bokstavligen. Det var en gigantisk kvinna. Hon var inte så väldigt överviktig men underdelen på kroppen hade så att säga växt ifrån resten.

Till saken hör att alla hade fått numrerade platser trots att vi var så få. Planet var snudd på tomt. Men gissa vad? Jo, hon hade fått sittplatsen bredvid mig. Ploffs, jag behövde inget säkerhetsbälte, jag satt som i ett skruvstäd. Att fälla ned armstödet mellan henne och mig var inte att tänka på. Och när pillandet på mobilen började var det bara att gilla läget då hon lade armbågen på mitt lår. Men som sagt, planet var inte ens halvfullt så hon flyttade självmant efter ett tag till en tom rad tvärs över gången. Vilken lättnad. Nu skulle vi bara till Helsingfors, en resa på 50 minuter, men tänk om vi tänkt flyga till Karibien i tolv timmar i ett fullsatt plan?

Men märkligheterna började redan innan vi klivit ombord på planet. När vi väl kommit igenom säkerhetskontrollen satte vi oss för att äta en smörgås på en av restaurangerna i avgångshallen. Klockan var bara runt sex på morgonen men här var det fullt party redan. Det dracks öl och whisky så det stod härliga till. Vi lämnade de överförfriskade charterresenärerna och satte oss istället vid vår gate och väntade. Efter en stund kom en kvinna till boardingdisken och knäppte igång alla datorer och allt vad det är. Snart kom också en besättning med två piloter, tre flygvärdinnor och steward. De var nästan fler än passagerarna. De försvann in i tunneln som leder fram till flygplanet.

Men, efter en kort vända kom de tillbaka på en lång rad och såg förvånade ut. ”Var är planet” hörde jag dem fråga tjejen vid gaten? Hon kastade sig över telefonen och jag hörde henne fråga någon samma sak. Och som genom ett trolleri stod det ett flygplan där.

På hemvägen var det dock skillnad – planet var fullsatt. Och tur var det då vi missbedömde avståndet från incheckning till gaten. Det var nämligen långsamma långa köer vid säkerhetskontrollen. Dessutom visade sig planet försenat. Vad som orsakade förseningen var samma sak som då vi flög ifrån Sverige – fast tvärtom kan man säga. Här stod ett flygplan men nu saknades istället besättningen. Till saken hör att jag skyndat före den bättre hälften uti fall att det bara skulle vara vi två kvar då planet bordats. Nu var det alltså inte så.

Klok som hon är hade hon upptäckt besättningen och hakat på dem vid promenaden till gaten. Den bättre hälften hade tagit det lugnt och bara travat efter dem till skillnad mot mig som stod svettig och väntade med nära nog neddragna brallor. Jag hade nämligen fått ta av mig bältet vid säkerhetskontrollen.

Jan Å Johansson