Marie väcker dockor till liv med färg och pensel

Textstorlek:

Huset fullt med bebisar. Ja, det skulle man kunna säga att Marie Nordh i Broddbo utanför Sala har. Men också att huset är fullt av katter av rasen ragdoll – hela sju stycken. Katterna är dock levande tvärtemot bebisarna som är så kallade reborndockor. Men de är hur naturtrogna som helst så man vet inte riktigt…

Katterna är ett gammalt intresse medan intresset för de naturtrogna dockorna är relativt nytt. Och som med så mycket annat finns upphovet till reborndockorna att finna i USA. Ordet reborn betyder pånyttfött och det är väl lite vad det handlar om.

– Första gången jag såg en reborn var på Facebook och jag trodde med säkerhet att det var en riktig bebis jag såg på bilden. Det var för cirka två år sedan och när jag fick klart för mig att det var en docka och att det är en stor hobby att tillverka sådana i Amerika tänkte jag att jag skulle vilja prova på, berättar Marie.

Hon läste på och köpte på sig material och köpte in olika kit under ett års tid innan hon provade på att få ihop sin första docka.

– Men då jag fick min yngsta dotter ville jag köpa en docka till henne. Jag köpte en begagnad och började med att prova att måla på den – jag kände av med färgerna helt enkelt.

Reborndockor är tillverkade av mjuk vinyl och är inga leksaker. De tål inte någon brutalare behandling av lekande barn. Färgen kan lossna, likaså armar och ben. De tillverkas för att bli till prydnad och det finns både tävlingar och utställningar för dockorna. Marie ger mig en docka att hålla i och det faller sig naturligt att hålla upp huvudet och jag börjar nästan att klappa den i baken.

– Ja, det finns de som börjar liksom vagga dockan, det är väl någon naturlig reaktion, tror Marie.

Men grejen är också att det gäller att få dockan att kännas mjuk och man får den att väga som ett barn genom att fylla den med glasgranulat, plastpellets och vadd. Själva grundmaterialet, det vill säga huvud, armar och ben köper Marie över nätet. Det mesta köps ifrån USA, Tyskland och England. I sitt arbetsrum, eller ateljé får man väl kalla det, är det fullt med kroppsdelar. Speciellt en plastlår fylld till brädden med kroppsdelar och huvuden kan kännas lite makaber.

– Vi är inte så många i Sverige som håller på med det här och jag tror att jag är den enda i Västmanland. Men det är många som vill prova på. Det krävs dock tålamod – det tar uppemot 50-60 timmar att färdigställa en docka.

Marie har precis startat sitt egna företag och drömmer att få leva på sin hobby. Än så länge jobbar hon dock halvtid på ett företag som säljer byggvaror.

– Jag har tecknat i hela mitt liv och har målat många porträtt. Från det har jag ett plus då det gäller att se detaljer. Jag får in en del bilder på bebisar och barn som föräldrarna vill få avbildade.

Men från det till att avbilda barnen som dockor är det lite mer komplicerat.

– Jag har många idéer, säger Marie och tillägger att hon är självlärd.

– Jag var egentligen för ung för det men jag har jobbat som bildlärare för årskurs 4-9. Men jag var anställd terminsvis.

Kläderna till dockorna gör hon dock inte själv utan hon köper färdiga bebiskläder. Hittills har hon bara fyra dockor helt färdiga och har just nu en som har beställts. Marie visar ett huvud som skall föreställa den egna sonen och enligt henne skall likheten vara slående.

– Detta har jag skulpterat fram och det gör jag i en typ av plastlera.

Men annars är det färdiga, inköpta huvuden som gäller.

– Folk frågar om jag kan måla barnens drag men det är svårt då alla huvuden är olika. Ansiktsdragen kanske inte överensstämmer med dockans ansikte. Men man kan hitta ett dockhuvud som påminner om barnets drag och sedan måla barnets detaljer på dockansiktet.

Förut satt hon och jobbade med dockorna till långt in på kvällarna. Numera, då hon arbetar halvtid, blir det tid till det på dagarna.

Dockorna är inte bara en fröjd för ögat så naturtrogna som de är utan de kommer även till nytta på olika sätt.

– De används på äldreboenden bland dementa, de som syr barnkläder har dem som provdockor och man kan använda dem i undervisningssyfte. Någon kanske vill ha en reborn för en hjärtesorg. Det är helande att göra en docka till en sådan person.

Om man tycker att 50 lager färg låter tålamodskrävande är det inget mot när håret skall dit.

– Jag använder mohair-hår och man får sy dit ett hårstrå i taget. Det är ett riktigt terapijobb och jag brukar vänta med att ”rota” i håret. Man måste följa virvlar och liknande. Sedan blir det spraybalsam och bebiskam – eller tandborste.

Dock funderar hon på att utveckla det hela – kanske vuxna huvuden, husdjur eller så kallade reborn toddler – det vill säga barn i två- till tre-års ålder. På senare tid har reborndockor blivit allt mer uppmärksammade vilket Marie har en teori om.

– Det kan vara lite tabubelagt och jag tror att uppmärksamheten beror på att det är en så udda grej. Dockorna väcker helt enkelt känslor.

På golvet i arbetsrummet står en udda mackapär som gör det än mer udda.

– Det är en halogenugn – jag bakar ungen i ugnen, skrattar Marie.