”Stå upp för allas lika värde”

Textstorlek:

Sara Sommerfelds farmor blev aldrig av med sina mardrömmar om hur hon och hennes familj blev jagade med syfte att gasa ihjäl henne och hennes familj. Tack vare att hennes farmor Lea överlevde Förintelsen kan Sara idag berätta hennes historia vidare.

– När jag blev mamma för första gången så levde fortfarande min farmor och jag är så glad att farmor fick träffa min dotter som fick namnet Lea efter henne. Tack vare min farmors överlevnad så existerar min dotter, säger Sara Sommerfeld medan tårarna rinner ned för hennes kinder.

Hon är skådespelerska och för några år sedan bestämde hon sig för att föra berättelsen vidare om vad hennes farmor upplevde under Förintelsen under andra världskriget. Det resulterade i dokumentärfilmen ”Min farmor och Förintelsen”. Hennes farmor genomled vad Hitler kallade för ”den slutgiltiga lösningen av judefrågan”.

Saras farmor Lea överlevde judiskt getto, fem olika slavarbetsläger, förintelselägret Auschwitz-Birkenau och den så kallade dödsmarschen där många andra fångar samtidigt avled av svält, utmattning eller sköts till döds.

Stefan Sturesson, ordförande i Vänskapsförbundet Sverige-Israel Västmanland, var den som bjudit in Sara till Stadsbiblioteket i Västerås under Förintelsens minnesvecka:

– Det är nu över 70 år sedan det skedde, så många av dem som överlevde finns inte längre ibland oss. Snart är alla ögonvittnen borta, de som gick ibland oss som levande bevis för att Förintelsen verkligen hade skett, säger han.

Det var inför en fullsatt publik som filmen visades och efteråt ställde publiken inte bara frågor till Sara, utan de gav henne också stärkande ord:

– Jag är andra generationen och blir så gripen och rörd av att du som är tredje generationen har gjort den här otroliga filmen. All heder till dig Sara, sa en kvinna i publiken och hela folkskaran applåderade.

Numera åker Sara runt i skolor och visar filmen och berättar om den. Genom sin personliga familjehistoria hoppas hon att fler får kunskap om vad som hände under nazismens ondska.

– Vi får aldrig glömma hur långt det gick under en tid då människor som satt vid makten tilläts sprida budskapet om att vi människor inte skulle ha ett lika värde.

Men det var inte självklart att det skulle bli en film för allmänheten.

–Till en början tänkte jag göra en personlig film för min närmsta familj och för vänner eftersom jag var rädd. Jag tänkte: ”Är det verkligen så bra att jag skyltar med min judiska identitet? Kan det vara farligt för mig och mina barn?”, berättar Sara.

Men känslan av att berättelsen var viktig att föra vidare övervann rädslan att bli utsatt för eventuella hot eller rasistiska åsikter. Efteråt har hon fått tusentals positiva kommentarer på sitt öppna instagramkonto. Endast en kommentar var negativ, berättar Sara:

– Det var en förintelseförnekare som skrev: ”Förintelsen är bara ett påhitt av judarna och har aldrig funnits”. Det var befängt att få en sådan kommentar när jag precis hade gjort en film om min farmor som berättat sitt eget vittnesmål för mig.

– Den kommentaren gjorde att jag kände ännu mer att det är viktigt att jag har gjort den här filmen. Det är så viktigt att rädslan inte får stoppa oss. Vi måste stå upp för alla människors lika värde, fortsätter Sara.

Saras farmor hann aldrig se filmen.

– Jag önskar att hon hade fått det, jag tror att hon hade varit stolt över den. Jag ville filma henne när hon levde, men hon sa alltid nej.

Sara tror att det berodde på skam.

– Vem vill berätta om sin största skam och förnedring? Jag kan förstå att det var smärtsamt för henne. Hon ville inte bli påmind om vad hon fick utstå.

När Sara var 18 år gjorde hon ett specialarbete om Förintelsen och hennes farmor Lea skrev tio pappersark med sin personliga berättelse, som också ligger till grund för dokumentärfilmen.

Sara har besökt de platser som hennes farmor berättat om och har mött släktingar som talat om det fruktansvärda de varit med om under Förintelsen.

Lea var 13 år när kriget bröt ut och 18 år när det tog slut. Hennes famor skrev: ”Jag blev aldrig av med mina mardrömmar, hela tiden tror jag att man jagar mig och vill gasa ihjäl mig och min familj. Jag vaknar med förskräcklig ångest, dyblöt av skräck och jag skriker på hjälp.”

– Farmor läkte aldrig efter det hon överlevde, hon var ständigt rädd. Varje överlevande jag har träffat är ett mirakel, varje dag utsattes de för sådana faror att det var tur att just de överlevde.

I publiken fanns tre unga kvinnor från föreningen Here for you i Västerås, som arbetar för ökad trygghet i skolan och i samhället. Efteråt gick de fram till Sara för att ta reda på hur de kan visa filmen på skolor.

– Vi får inte sluta att prata om det som hände för då glöms det bort, säger Wilma Karlsson, från föreningen Here for you.

För att få tag i skolbiofilmen kan man maila skolbiodistributören på Filmcentrum: johanna.t@filmcentrum.se