Tema: Jord & Skog

Året på gården har varit en lärorik resa

Textstorlek:

Nu är artikelserien Året på gården över och jag försöker sammanfatta mina erfarenheter och tankar. Det är med stor tacksamhet till familjen Sommar som jag ser tillbaka på det tjugotal artiklar jag skrivit sedan förra våren. De driver mjölkgården Svånö i Rytterne strax utanför Västerås.

I den allra första artikeln publicerad 2 mars 2018 skrev jag: ”Min egen nyfikenhet ledde till den här artikelserien”. Eftersom jag liksom många andra har lite erfarenhet av lantbruk har detta år inneburit lärdomar av många slag, inte minst vad gäller vad saker och ting heter. Så en del nyfikenhet har jag fått stillad.

Redan första besöket på Svånö gård fick jag bassning av Ingrid Sommar när jag kallade en ladugård för lada. Jag uppskattade det då och så har det fortsatt under året. Nu vet jag mycket mer om såväl hur en mjölkgård fungerar som villkoren för ett lantbruk i Sverige idag.

En sak som året har tydliggjort för mig är hur sårbara vi är i Västmanland och resten av Sverige vad gäller livsmedelsförsörjning. Svånö är en av ett fåtal mjölkgårdar kvar i Västmanland och jag är tveksam om vi är självförsörjande vad gäller mjölk. De som fortfarande driver mjölkproduktion är utsatta inte minst ekonomiskt. Själv dricker jag inte mycket mjölk men grädde, smör, ost och annat som produceras av mjölk används frekvent hemma hos oss.

Skulle krisen vara framme får vi alla vara beredda på att klara oss själva, åtminstone den första tiden. Det visar med all önskvärd tydlighet tv-serien Nedsläckt land på SVT. När strömmen försvinner håller stänger affärerna och maten i kylskåpet blir snabbt dålig.

Det är förstås en praktisk omöjlighet men jag önskar att alla fick möjlighet att uppleva ett lantbruk som jag har gjort. Jag tror att om man förstås hur maten man äter produceras gör man bättre val i matbutiken.

Om du har följt Året på gården, vad är dina intryck och tankar? Dela gärna med dig.