Värna borgerlig samsyn

Textstorlek:

Förra veckan blev händelserik i svensk politik. Kristdemokraternas ledare Ebba Busch Thor lyckades med sitt utspel om partiets SD-närmande flytta fokus från S-kongressen som pågick i helgen.

Det stora partiet håller som bäst på att hitta sin nya roll i ett förändrat politiskt landskap. Inifrån trycker ”Reformisterna” med Daniel Suhonen i spetsen på för en återgång till höjda skatter och mer subventioner.

Den mer maktinriktade falangen pustar ut av lättnad över att ha lyckats behålla regeringsmakten, om än med liberalt och rödgrönt stöd samt stora sakpolitiska eftergifter.

Statsministern och S-ledaren Stefan Löfven drog i sitt tal på S-kongressen i Örebro paralleller till svenskt 1930-tal och den historiska uppgörelsen mellan Socialdemokraterna och Bondeförbundet. Av motståndarna kallades dessa för landet så avgörande förhandlingar för ”kohandel”, ett begrepp som KD-ledaren Ebba Busch Thor gärna använder. Därmed ökar hon knappast förutsättningarna för framtida uppgörelser och eventuella regeringsbildningar med Allianspartierna som motor.

Sedan 1930-talet har Centerpartiet vid flera tillfällen gjort upp med Socialdemokraterna i sakfrågor och på 1990-talet kring sanerandet av svensk ekonomi.

Partiets historiska storhetstid nåddes på 1970-talet då Thorbjörn Fälldin var ordförande och bröt runt 40 år av socialdemokratiskt maktinnehav genom att bilda en borgerlig trepartiregering.

KD fans då ännu inte i riksdagen. Det var genom Centerpartiets försorg som dåvarande KDS-ledaren Alf Svensson kunde ta plats i riksdagen, detta genom en valteknisk samverkan. En tanke fanns om en sammanslagning av de båda partierna, men den blev aldrig verklighet.

På den tiden fanns stor samsyn i en rad frågor mellan Kristdemokratiska Samlingspartiet (KDS) som partiet hette då, och Centerpartiet. Sedan dess har partierna gjort olika val, inte minst på familjepolitikens område. C har blivit mer liberalt medan KD på senare tid rört sig i en mer konservativ riktning.

I grunden finns dock ännu starka beröringspunkter i många grundläggande politiska frågor. Områden där även Moderaterna och Liberalerna kan inkluderas i en sorts borgerlig grundsyn, gemensam för de fyra partierna. Den omfattar bl.a. individens frihet, arbete och företagande som välfärdens grund, skola och utbildning för alla, ett starkt civilsamhälle och en stat (inklusive regioner och kommuner) som fokuserar på och klarar samtliga sina kärnuppgifter.

Det är i detta politiska kraftfält som en icke socialistisk opposition har goda förutsättningar att kunna formera sig. Inte för tillfället, men i framtiden. Om det ska kunna förverkligas får inte alla broar brännas mellan Allianspartierna. KD:s lek med elden riskerar att sätta igång en brand vars konsekvenser kan bli historiskt förödande.