Sevallabo: Ingen vill köra på våra grusvägar

Textstorlek:

I slutet på mars hade ett 20-tal anmälningar om tjälskador och nedsatt bärighet på Västmanlands vägar gjorts till Trafikverket. Gunnar Björklund i Sevalla menar att grusvägarna i hans hemort är i bedrövligt skick men att det är något man får räkna med.

– Mitt omdöme är att grusvägarna är i bedrövligt och nedsatt skick men det är något man får räkna med. Det är ingen som vill köra på våra vägar, berättar Gunnar Björklund som bott större delen av sitt liv i byn Sevalla utanför Västerås.

Tjälskador och potthål är ett återkommande problem för väghållare under våren. Västmanlands landsvägnät är uppdelat i fyra regioner som driftas av lika många entreprenörer på uppdrag av Trafikverket. Under vinterhalvåret bättras grusvägar på vid behov med mer grus och när tjälen släppt är det dags att grusa upp på nytt för att sedan hyvla till vägen.

– Svevia (entreprenören i området) anstränger sig verkligen men det är svårt att hålla efter grusvägar. De var kostigar från början, sex alnar breda, som underhölls av bönder. Vägarna grusades bara på och har ingen bärighet, säger Gunnar Björklund.

Trafikverkets totalkostnad för skötsel och underhåll av rikets vägbeläggning är cirka 3 miljarder kronor per år. I Västmanlands norra delar, som tillhör region Fagersta, är ett 20-tal vägar tjälavstängda under vinterhalvåret. Riksväg 68 mellan Fagersta och Norberg var i så dåligt skick att Trafikverket sänkte hastighetsbegränsningen i december, från 100 till 80 kilometer i timmen.

Arbetet med att fräsa bort beläggningen på vägsträckan ska starta i april och beräknas vara klart i august. Entreprenörerna i de övriga områdena i länet vittnar också om vägslitage men som är mer normalt än undantaget på 68:an.

Enligt Sevallabon Gunnar Björklund är de vikitgaste förutsättningarna vid underhåll av grusvägar en kunnig förare och att hyvla i rätt tid, för att väg­-skic­ket ska bli optimalt.

–Det är stor skillnad mellan att skrapa och hyvla. För att få bort pothålen måste föraren hyvla djupare än hålen, vilket inte alltid är möjligt. Dessutom måste vägen ha rätt bombering, alltså att den är högre på mitten, för att vattnet ska kunna rinna av och det kräver en kunnig förare. Det bör satsas mer på grusvägar men det blir väl för dyrt, konstaterar han.

Sandra Fonnisson