Staffan har hejat på Sura i 52 år

Textstorlek:

Trots att Surahammar IF förlorade mot Strömsbro i kvalet, höll laget sig kvar i Hockeyettan. 270 personer såg sammandrabbningen. Staffan Hesselbäck var en av dem, en supporter som missat få hemmamatcher de senaste 50 åren.

När sjuåriga Staffan Hesselbäck följde med sina föräldrar till sin första hockeymatch i Surahammar 1967, spelades den på en uterink.

– Det jag minns bäst var att det var mycket snö och att matchen var på utomhusis, berättar Staffan Hesselbäck.

I början på 70-talet spelade Surahammars IF i den högsta serien i två säsonger och utomhusisen uppgraderades till en ballonghall.

– Första matchen i hallen var mot AIK. Det var 3388 personer i publiken. Jag stod där vid rinken och trängdes. Jag var tio år och gick på varenda hemmamatch.

Vad är det med Blue Hammers som gjort att du fortsatt att supportra laget i över 50 år?

– När jag växte upp spelade man hockey ute på sjön och skottade egna banor. I femma började jag på skolan i Surhammar, då började jag umgås med de som lirade hockey på riktigt. De frågade om jag ville vara med och sen spelade jag I Sura till jag var överårigsenior.

På isen var Staffan Hesselbäck mångfacetterad, han spelade både back- och forward samt gjorde inhopp som reservmålvakt vid ett par tillfällen.

Efter att Staffan slutat som spelare, tränade han både pojklag och damlag. I mitten på 80-talet klev han in i speakerbåset och där växlade sysslorna genom åren. Idag utbildar Staffan blivande båsfunktionärer.

– Hittills har jag inte kört ismaskin eller varit kassör, konstaterar han.

Vad är skillnaden mellan hockeyn då och nu?

– Förr var de flesta spelarna från Sura, några var från Hallsta, Virsbo eller Fagersta. Nu är spelare från hela Sverige. Surhammar har flera spelare, trots att det är svårt att driva upp egna produkter på den här nivån.

Starkaste minne från Blue Hammers/ Surahammar IF?

– Det var när jag var tio år. Sura låg i högsta serien och vi förlorade borta mot VIK med fem två på Rocklunda i Västerås. Det var 9000 personer i publiken. När returen gick i Sura skulle VIK spela hem två poäng för att hamna i SM-slutspel men Sura vann med tre noll. Jag kommer ihåg det som igår, Jag stod bakom VIK-kassen när första målet satt. Bosse Schilström lyfte upp pucken i nättaket. Det glömmer jag aldrig.

En seger som hockeytränare i Sura använde för att motivera spelarna.

– När vi körde sommarträning och det började ta emot sa tränaren; Tänk på gulsvart. Då tog man i lite extra.